Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då landtdagskallelsen lifgifvande flög p& glädjens snabba
vingar öfver land och rike, nådde budet derom äfven en döende
mans öron. Lif kunde det ej dåmera gifva honom; men det
gaf, om också icke glädje, så åtminstone tröst och hugsvalelse.
Det bekräftade, att den dag vore hardt nära för handen, på
hvars ankomst han hade satt sin ära i pant, medan så många
andra satte sin ära i betvifiande deraf. Den mannen bar ett
namn, som med ära skall lefva i Finlands liäfder, hnru mycket
man iin, dragande i tvifvel hans ärliga välmening mot
fosterlandet, sökt rycka det ned från den plats, lr arpå det har så
rättmätigt anspråk. Den döende mannens namn var: Fabian
Lan-genskiöld.
Hans mål var redan tidigt makten. Det uppställdes ej af
fåfängligt begär, utan af den storartade äregirighet, som
oemotståndligt drifver ovanliga män att bereda sig verkningskretsar,
der de kunna till det allmännas båtnad finna utrymme fö* sina
krafter. Det målet hann han icke särdeles snabbt; till en del
derför, att han ändock var en parveny, som måste bryta sig
sjelf väg; hufvudsakligast likväl emedan han, seende många
vägar öppna för sig, tvekade om valet af den rättaste. Förlorade
för hans framtida statsmannakall voro dessa omvägar likväl icke.
Medan han med oss andra plebejer sträfvande opp till
parnassen försökte sig såsom skolmästare o. s. v., vann han i
förbigående en kännedom både om menniskor och saker, som ej lätt
tränger sig på dessa, hviika från begynnelsen ur
fogelperspek-tiv kikat ned på de menskliga tingen. Men när han hunnit opp
till platser, det han kunde asätta ut all sin styrka,” begagnade
han tillfällena med en rastlöshet, till hvars förklarande hans
energiska natur knappt nog ensam förslår.- Åtminstone numera
tyckes det såsom om en känsla deraf, att hans väg ej skulle
blifva lång, drifvit honom framåt. Men detta är endast en
posthum reflexion. Ända till den stund, då han lades på sin
dödsbädd och ännu längre, trodde han på sin kraft och sin
framtid, liksom hade denna legat i hans egen hand. Jag har
aldrig ibland det finska folket varseblifvit en friskare natur än
hans. I känslan af sin öfverliigsna kraft och sina afsigters red-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
