Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle blifva en verklighet, så fort omständigheterna det
möjligen medgåfvo, vidhöll så energiskt sitt projekt, att det omsider,
•efter allvarligaste pröfhing, befanns antagligt. Langenskiöld
ville med sitt hufvud ansvara för, att det med bifall skulle
emottagas af finska nationen;?
I denna förmätenliet låg hans skuld: men äfven deu
bevisar ändock, huru långt han var ifrån att ana, att han begått
högförräderi både emot fäderneslandet och dess regent. Han
hade kanske misstagit sig; men då allt folk förutsatte hos
honom de infamaste motiver, misstog det sig bestämdt ännu mer.
Jag har ända hittills ej förmått varseblifva, att det olycksfödda
^Utskottet11 vållat någon annans ofärd äu dess upphofsmans.
Han gick,under derpå. Och likväl lemnade just det honom
tillfälle att uppenbara, huru ädel den grund var, hvarpå hans
väsende låg. Officielt drabbade honom ansvaret för detta utskott
ganska föga; och mången annan skulle i hans ställe utan tvifvel
sökt undanböja sig detsamma helt oeh hållet, så snart han
märkt, att det i hela landet blåste stick i stäf emot.
Annorlunda Langenskiöld. Med en moralisk och politisk heroism,
hvars like jag aldrig varit i tillfälle att här beundra, framträdde
han från första ögonblicket för att nedkalla på tsitt hufvud"
hela ansvaret. Denna lians fanatism att icke vilja dela med
sig någonting af den förkrossande bördan åt andra var väl icke
rätt klok; men herrlig var den att förnimma. Och sedermera,
när agitationen emot både utskottet och honom begynte
strandlöst svalla öfver alla breddar; när den argaste smädelse
hemsökte honom — anonymt, det förstås — iinda in i borgen af hans
«gen boning än med gudfruktiga språk, hopletade bland Gamla
Testamentets hårdaste straffdomar, än åter med de profanaste
pasqviller, — då fröjdade han sig med strålande blick öfver det
politiska lif, hvaraf han trodde sig förmärka en uppfriskande
ilning gå igenom nationen. Och skulle hans vederdelomän
kunnat hafva en aning om, huru mildt hau i det hela bedömde
äfven de hätskaste ibland dem, sannerligen de då haft hjerta —
förutsatt att de egde någon känning af ett sådant — att fara
fram så hårdt med hans menniskovärde, som de gjorde det då.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
