Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vill ytterligare gripa med allt ordnande hand in i framtidens
angelägenheter. Han vill hålla i tukt det stånd, hvarur han sjelf
gått fram för att bekämpa den mäktige konungen öfver trenne
riken. Han vill derjemte på en gång skapa ett stöd åt
konungamakten och en tygel åt den arjkonung, af hvilken han ej
hoppas någonting godt. Och denna hans vilja bestämmer honom
att upphöja alla sina yngre söner till ett slags medregenter åt
öfverkonungen. Men Gustafs kloka uträkningar slå på ett
märkvärdigt sätt felt. Fylkeskonungarne begagna först sitt inflytande
på adeln till att vältra denna liendtligt emot thronen. Medan
allt, hvad Gustaf menade sig hafva stadfästat för Sveriges
framtida trygghet, äfventyras, realiseras endast hans stundom hysta
afsigt att bryta den af honom sjelf åstadkomna lagen om
hans förstföddes företräde, och att utbyta dennes spira
emot fångens boja. Adeln, hvars anspråk skulle
tillbakavisas, hvars inflytande skulle tillintetgöras, gör sig åter
gällande såsom en makt i staten, och slutligen, intager en
enskild ledamot deraf utom periferien af det egentliga Sverige
en så djerf position, att han vågar anse sig såsom sjelfmyndig
beskyddare af konungamakten. Sveriges högsta intressen
förflyttas omsider mer och mer af Sveriges egen konung och högsta
adel utom sjelfva Sverige; och tider komma, då äfven Gustaf
Wasas herrligaste verk, befrielsen från utländskt förtryck, hotar
att gå förloradt för hans folk.
Det är midt i hvimlet af förhållanden, som bära uti sitt
sköte allt det antydda och ännu mycken annan förvirring,
Gustaf Wasas olycksfödde förstfödde kastas. Rikt begåfvad, såsom
endast få furstar hafva varit det, saknar han blott den gåfvan,
hvaraf nu framförallt gjordes behof: den att beherrska den
situation, hvaröfver han var kallad att styra. I grunden ädel till
sitt sinnelag såsom de bästa bland menniskor, drifves han af den
demon, som tyckes regera öfver honom sjelf och den honom
om-gifvande situationen *), till gerningar, för hvilka äfven den mest
*) Vi torstä här ordet i den mening, Hegel i sin Aesthetik D.
1 pag. ‘252 o. ft’. fixerat dess begrepp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
