Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satser. Ädelmod och vildsinthet, kärlek och hat, storhet och
fall stå inom och utom honom sä nära hvarandra och dock så
oförsonade, som den högsta klippspets vid den djupaste afgrund.
Intet hos honom sjelf eller i det, som honom närmast angår,
tyckes hafva pålitligare fasthet än den evigt oroliga böljan, eller
större varaktighet än den evigt bortilande sekunden. Och
likväl har denne Erik med sin skenbart så vanmäktiga och
opålitliga arm under sin regering lagt grunden till förhållanden, hvilka
blefvo hörnastenen eller åtminstone utgångspunkten för all
Sveriges, efter hans tid vunna verldshistoriska betydelse. Om man
med allt skäl på Erik XIV kan använda det gamla tragiska
ordet: ttså stark och dock så svag", har man likväl lika stor
anledning att vända om satsen och utropa: aså svag och likväl så
stark.’* I donna senare form torde historiens domslut öfver
honom böra affattas. Och äfven den dramatiska konstens
allmänna uppfattning af Eriks karakter borde blifva densamma.
Ty denne konung var det ju. som med den instinktartade
kraft, hvilken «demoniskt"*) sätter i rörelse män. utkorade att
verkställa stora ting eller åtminstone att gilva impuls deråt.
vältrade först de inom Sveriges eget bröst gäsande, med inre
förstöring botande krafterna, till bragdfull och ärorik verksamhet
långt utom Sverige. Det är Erik, som vid Östersjöns andra
strand faster den landgång, hvaröfver svenskarne bryta fram till
Warschau ocii Wiens portar, till Narva och slutligen till
Pultava. Tänk dig Sveriges Befriare Gustaf Wasa, vegeterande
några år till. med af ålderdomen bräckta krafter, på den thron,
ifrån hvilken lian mer än en menniskoålder tidigare hade,
yngling ännu då, störtat den omilde tyrannen Christicrn: och du
måste tänka dig derjemte Sverige, försofvande tillfället att
eftertryckligt sträcka ut sin hand dit, der verldshändelseruas
gordiska knutar skulle lösas, och förlorande det kanske aldrig mera
*) Vi förstå här detta uttryck i den mening, Ooetlie under sina
samtal imed Eckermann gaf deråt. Ifr. i Rötschers: „Cyclus dramat.
Gharaktere" uppsatsen: ,.Der Begriff des Dämonischen in besond.
Bezieh. auf die dramat. Poesie." Berlin 1816. Del. II, pag. 57 o. ii’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
