Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kryper fram lika listigt som dristigt ur natteu af sina obskyra
gömslen till ljuset ocli den fria luften af en ny gryende dag.
Om adeln dittills velat synas allt, vill detta stånd till en
början åtminstone betyda något, för att möjligen i en framtid
intaga de platser, dem aristokratin småningom lemnat öde.
Eller vill skalden åter framdraga på scenen de gamla, men
dock evinnerligen på nytt lika förfärliga bilderna af
broderstvister, kastande långt frän hvarandra dem, som en gång fött rum
i samma moderssköte, och hvilka redan så ofta ur verkligheten
förflyttats på alla teatrar alltifrån den tid, dramatikens fader,
den höge Aeschylus, framförde på Athens: uDe sju emot Thebey1
ända till den oss närmast liggande, då Schiller med sina
aRäu-ber~ och sin l;Braut von Mesoina71 och Mttllner med sina
dramatiska vidunder tyngde de moderna tiljorna med fasa och
förfäran? Erik XIV:s lif skall erbjuda diktaren, om också icke det
omöjliga: ämnen sådana som de, åt hvilka Shakespeares genius
i Richard III gifvit en så fasaväckaude betydelse, likväl ämnen
af djupt gripande tragisk beskaffenhet.
Men äfven om man förbiser hela detta hemska hvimmel
af tragiska motiver, hvilka alla, hvart och ett för sig, kunde
blifva utgångspunkten till ganska olikartade dramatiska
kompositioner, så återstår likväl ännu ett schackt af stort djup och
rikedom, Iivari skalden lätt upptäcker anledningar till vinning
gifvande bearbetning. Det är Eriks karakter; och „kurakteren
är det moderna dramats Fatum", har Goethe sagt med ett af
dessa ord, medelst hvilka hans tanke på en gång trängde in i
väsendets innersta beskaffenhet och omfattade hela omfånget af
det, han ville karakterisera. Vid första påseende kunde det
tyckas, såsom vore ej denna karakter alltför svår att framställa
i dess sanning, då man vill låta den återspegla sig i dikten.
Det allmänna deraf — vi borde dock kanske hellre säga: det
enskildta — är så i ögonen fallande, att man ej föreställer sig
i mer än ett hänseende ock har. enligt hvad vi längre fram
närmare fa visa, at Börjesson snillrikt blitvit utsedd till förebud och
representant af detta tredje stånd, vi ofvantör omnämnt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
