Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En exposition af styckets vidare in- oeli utveckling kan
här ej få rum. Men det redan anförda torde mer än
tillräckligt förslå till att framkalla jemförelser mellan historiens Erik
XIV och den spanska diktens Segismondo. Samma förfärliga
tecken i sol. måne och stjernor bebåda om hvardera, att i dem
tett sorgebarn” födes åt deras land. Samma plågor förorsaka
de hvardera sina mödrar, då de skola framfödas. Deras fäder
äro båda betänkta uppå att genom barnens fängslande
förekomma de förfärliga olyckor, de förutse hota såväl konungarne
sjelfva som deras riken. Gustaf Wasa kommer visserligen ej
derhän att verkställa den förfärliga planen; men han är likväl
om dess nödvändighet så öfvertygad, att endast de mest
bevekande förböner, till och med från hertigens af Finland sida —
hvilken då ännu ej ansåg sin egen högsta lycka kunna köpas
blott genom broderns yttersta ofärd, — förmå blidka och till
hälften lugna den upprörde fadren. Äfven hos Basilio uppstå
för öfrigt samvetsaggande skrupler deröfver, huruvida han gjort
rätt uti att så brådstörtadt gifva vika för de oiula tecknen. Det
är visserligen sannt, att Gustaf Wasa finner det mest
olycksbådande prognostikon framträda, ej bland stjernbilderna, utan ur
Eriks eget inre; men i hela denna liistorie ligger dock mera
väckelse än nödigt vore för skalden att i sin dikt så uppfatta
saken, som han det gjort. Erik slutar ju dessutom verkligen
sin bana der, hvarest Calderons Sigismund begynner sin, och det
intryck, hela stycket gör, blir dock, när allt går omkring,
farhågan för sannolikheten deraf, att en furste med Sigismunds
sinnelag torde än en gång och för alltid vakna från alla drömmar
om sin konungsliga storhet i — ett fängelse. Ty man tror ju
sig ganska väl känna på förhand, hurudant slut väntar på
re-geuter af lians lynne. Det är ej en okänd personlighet, som
träder emot oss i och med honom, utan en gammal bekant från
historien. Det är, med ett ord, Erik XIV sjelf lifslefvande,
hvilken vi hafva för oss, ingifvaude medlidande och förfäran,
alldeles såsom Aristoteles vill hafva det: men också en djup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
