Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej, för att beröfva de seuast nämnde poeterne all ursäkt, den
banala frasen, att skaldeu ej bör sänka sig ned till sitt
publicum. utan lyfta detta upp till sig: att lian ej må låta föreskrifva
sig reglor af mängden, utan med snillets sjelfskrifna myndighet
påtvinga sådana. Ty denna fras är i allmänhet knappt till
hälften sann: och använd isynnerhet på deu dramatiska skalden är
hon någonting ännu mindre. Förefinner ej skaldeiis skapande
genius hos sitt folk och sin tid de elementer, åt livilka han skall
gifva uttryck i sköna former, kan det sig lätt så illa åtbära, att
liau föruimmes blott såsom en ropandes röst i öknen. Om vi
tänka oss det omöjliga: Shakespeares kung Lear bort vräkt på
en fransysk teater, som bekransades af de galantaste roués, de
sirligaste beaux esprits under Regentens’1 tider, måste vi ock
tänka oss bilden nästan olyckligare deran än originalet, då detta
hjelplöst irrade omkring på heden, ansatt af en storm, väldig
såsom andan, brusande i Shakespeares stycke. Och den skald,
som äfven i det nuvarande Frankrike synes mången vara den
högste, meuskligheten någonsin trambragt, skulle då i samma
land, i allmänhet, tyckts: v.en drucken vilde71, såsom Voltaire,
hos hvilken dock en aning 0111 Shakespeares betydelse hade
ljusnat klarare än hos de fleste bland hans landsmän, behagade
beteckna honom, eller en literaturens skogsmenniskar, såsom
Leopold, långt derefter. lika qvickt, men ock lika suillelöst vågade
uttrycka sig. Man anklage således ej så obarmhertigt, utan
be-klage snarare Racine, Voltaire, o. s. v., då man märker sorlet
af deras åskådares opiniou öfverrösta de inre, de sannskyldiga
lagstiftarene i deras diktande förmåga. Yischer, i sin
förträffliga: „Lära om fantasin41, framlägger den åsigten, att den
diktande fantasins medium ej är, såsom det annars plägar antagas,
ordet, språket, utan att: ,.die Phautasie in keinem andern
Materiale, als dem der Phantasie des Zuhörers arbeitet.“ *) Ifall
*) Aestetik oder Wissenschaft des schöneu vou Vischer, D. 2;
Afd. 2, pag. 332. — Denna Vischers a sig t har likväl så litet funnit
nåd för Richard Wagners ögon, att lian i sin temmeligen vilda skritt:
Oper und Drama. D. 2. pag. G. under påtaglig syftning åt det ofvau-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
