Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två menniskoåldrar senare, än Lidner diktade sin Erik
XIV, framträdde Börjessons sorgespel med samma titel. Det är
visserligen förbjudet en finne att instämma i ett tadlande
omdöme angående Sverige, hvarom nära nog alla svenskar
sinsemellan äro ense. Må man likväl förlåta vår stora dristighet,
då äfven vi våga finna, att den tid, som öfverraskades genom
den nämnda diktens offentliggörande, var något, 0111 än aldrig
så litet, mindre poetisk än Gustaf III:s. Men man förmodar,
att dikten egentligen tillhör en annan period;*) om skaldens
utvecklingstid vet man det bestännlt.
Den perioden var en kris i och för Sveriges lif.
Sveriges gamla, trogna, så ofta sargade „sköldr hade blifvit ryckt
från dess bröst, och Sverige var kastadt tillbaka på sig sjelft,
likt en nian, som, sedan han mistat allt annat, känner i farans
högsta stund, att han numera har blott lifvet att mista.
Sveriges ande, som annars helst hade gått utom sig sjelf, försänkte
sig nu i sitt eget inre. Större, rikare intellektuela anlag än
någonsin förr hade under Gustaf III:s lifuppfyllda tider blifvit
födda åt Sverige. Dessas utveckling försiggick vid den tidpunkt,
vi bär påpekat. Några bland de rikast begåfvade fasthöllo med
makt, oaktadt tidernas nedslående bekymmer, de realistiska
tendenser, som oftast karakteriserat svenskarne: Geijer kastade
sig i häfdernas famn, hvilka med öppna armar mottogo liouom;
Tegnér hängaf sig åt den gamla kämpasagan, som skänkte
honom sitt ämne, ehuru mindre sitt åskådningssätt; Berzelius
uppslog naturens urälsta bibel och läste dess språk tydligt,
såsom få hafva gjort det. Andra deremot följde det exempel,
deras mästare, Tysklands romantiska skalder, dem gifvit.
Liksom dessa flyktade ur den verklighet, hvilken ej skänkte deras
kfven i detta sitt stycke, af sin deklamationslust till sådana
utrop som:
„Ack! verldens första dar, hur var er himmel blid!
Men med tyranners våld försvann dess gyllne tid.u
Dock sådana expektorationer behöfde Gustaf Hl lika litet taga åt
sig, som de voro åt honom ämnade.
*) Jfr. Sveriges Sköna Literatur af Wieselgren, del V. pag. 4t>8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
