Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en sådan konung, styckets mest tragiska beståndsdel: den,
hvilken förnämligast skulle framkalla de tragiska känslorna af
a medlidande och förfäran."’1 Börjesson är dock mycket för
romautisk för att sänka sig ned till det »sämre folkets” lmnpna
sfer i annan afsigt än att drifva gäck dermed, och för att
visa, huru ovärdigt det är och måste vara att hafva ett ord
med i laget, när det gäller en sång i högre koren. De
representanter af de lägre folkklasserna, Börjesson framdrager i
hurjan af andra akten, hafva påtagligen ingen annan bestämmelse
än att uppenbara deras egen och deras gelikars dumhet,
grof-kornighet. tjufviskhct, fallenhet för dryckenskap med mera
dylikt, hvari skalderne i alla tider, nära nog utan undantag,
upptäckt <le egentligen utmärkande dragen hos folket, då det
någon gång råkar förvilla sig i sången. Ty skaldernes gudaätt
har städse ansett sig berättigad att intaga eu ultra-aristokratisk
ställning till packet. Ilur nedrig och eländig till kropp och
själ framträder ej redan hos skaldernes Nestor, Homerus, ilen
enda karl af folket, som vågar äska ljud i de, så i dikten, som
i verkligheten, privilegierades rund! Och den anne Thersites’
ätteläggar hafva af Ilomeri blifvit nästan alla modellerade efter
denna infama folktyp. Vill den ridderlige Calderon teckna, för
kontrastens skull med sina nobla heroer, en äkta kaualjös,
småslug och feghjertad figur, så illustrerar han ofelbart med dessa
födelsemärken representanten af de lägre samhällsförhållandena
i stycket: dess gracioso. Och sjelfve Shakespeare, som aldrig
underlåter att kasta en vänlig stråle af förklaring på sina
furstar och riddare, äfven der han med fruktansvärdaste sanning
framställt dem försjunkna i blod, brott och all styggelse, hur
diaboliskt snillrikt förstår ej äfven han, — och hvem skulle
väl förstå det så som han, när han en gång fått lust dertill?
— att utmåla folkets man, ^Jack Cade, a Rebel,“ *) och hela
hans anhang såsom ett utskum af den högsta fånighet, djuriskhet
och lumpenhet? Hur obarmhertigt parodierar han till och med
*) Se Shakespeares Henrik VI, andra delen: fjerde aktens
andra scen o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
