Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller förvridna talanger. Större delen bland dessa voro begåfvade
med ganska känslofulla hjertan, med lågande filantropi, som
ville lyckliggöra hela menskligheten, oeli med den afgjordaste
lust att förbättra henne. Men desse mensklighetens store älskare,
desse brusande verldsförbättrare kände sig alldeles icke
förhindrade att mot de konkreta exemplaren af det abstrakta
begreppet mensklighet, som kallas menniskor, ådagalägga den
orättfärdigaste grymhet, liksom alla deras mästare, Rousseau, hade
mot sina egna barn utöfvat den. Miclielet förklarar den
skenbara motsägelsen i detta sällsamma fenomen genom sjelfva
beskaffenheten af artistens natur. Han definierar henne med
uttrycket : homme femme; antydande dermed artistens oändliga
receptivitet för vexlande intryck, hans lifiiga
konceptions-för-måga af de mest olikartade sinnesrörelser. I denna lättretliga
sensibilitet finner den psykologiska historikern grunden till de,
från sina egentliga banor ryckte och dessutom ofärdige eller
blott halfärdige, numera historien sjelf producerande, artisternes
abrupta öfvergång från den ömmaste utgjutelse af egna tårar till
den vildaste uttömming af andras blod.
Om någon historisk personlighet hörde väl Erik XIV till
detta irritabile genus, ocb derför beklaga vi högeligen, att
ej Börjesson mera konsekvent qvarblef i den riktning, han tyckes
ämnat taga under sitt poetiska ströftåg genom irrgångarna af
Eriks karakter. Ej ens sin hjeltes undergifvenbet för
svartsjukans, vid vansinnets gränser thronande demoner, bar skalden
ansett nödigt att låta oss se. Ocb likväl är denna eländiga
tråldom så naturlig för ett af förnuft och lugn sansning till den
grad klent regeradt lynne som konung Eriks, att ifall ej
historien hade lernnat den ovedersägligaste underrättelse 0111 de
hemska utbrotten af lians svartsjuka, skaldens pligt nästan hade
varit att liärutinnan genom egen invention godtgöra historiens
oförlåtliga försummelse. Men blott med ett enda ord*) fram-
*’) I andra aktens sjunde scen. genom Eriks utrop: Katrina ?
slungadt mot den hnder Lofö slottsfönster nattligt kringirrande
Nils Sture.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
