Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
togo föremålen för sina daningar icke i råa massor, ntan redan
omformade genom slitningen af förgångna tider och idealiserade
af myten, hvilken frånskilt allt obehörigt, enheten störande
derur och inlagt i stället sin poetiskt djupa mening deri.
Sålunda voro ej skalderna nödsakade, att sjelfve först likasom
uthugga ur klippan de tragiska figurer, som skulle poetiskt
gestalta sig oeli grupperas i dikten. Än mindre behöfde de hugga
sjelfva marmorblocket i stycken för att åter upptaga den eller
den biten deraf, som kunde lämpa sig för deras skaldiska
mosaikarbete. De hade således ej behof af att kämpa med en
oöfverskådlig mångfald, hvilken stretade emot all poetisk
förkortning enligt perspektivets lagar. Ej blott färdiga enstaka
figurer, endast omgifna af, inom en bestämd begränsning
framträdande och hufvudföremålets betydelse releverande
biomständigheter, tillföllo de antike skalderne i arf ifrån de i forntidens
dunkel sväfvande myterna: dessa mytiskt-poetiska figurer hade
dessutom koncentrerat hela sitt förgångna lifs mening i en enda
bufvudsaklig handling, ett enda ändamål för sin tillvaro, ett enda,
men stort och djupt trängande anspråk att oförgängligt lefva i
sagan som i dikten.
Man behöfver ej läsa de bekännelser, Beskow nedlagt i
sitt företal, för att finna, hvilken svår kamp hau bestått, då han
sökt böja alla de vidtutgrenade omständigheter, som af Erik
XIV:s hela lif göra aen fortgående tragedi", under de lagar för
enheten i handling, som den dramatiske skalden, huru fritt han
än annars må taga sitt kall, ovilkorligen måste hylla. Sjelfva
hans dikt, så vidtomfattande, att den fyller tvänne särskildta
skådespel, af fem akter hvartdera, bär nogsamt vitnesbörd om
den makt, det historiska ämnets vidlyftighet på honom utöfvat.
Också är Beskow den ende skald, som gifvit ett rum åt
aEriks försoning1’, genom lidande och högsta försakelse, uppå
den tafla, som utbreder för oss hela den långa sluttningen,
hvarpå den olycklige konungen halkar ned ifrån högsta
herrlig-het till djupaste elände, der han så länge dväljes för sina
synders skull. Det kunde tyckas, som vore en dramatisk
handling, hoptränud inom de trångaste väggar, inom livilka nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
