Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan barmhertighet deporteras från det regelrättas territorium.
Men teorierna missbruka påtagligen dervid sin usurperade
myndighet på samma siitt, som mången religionssekt och mången
samhällsordning fordomdags missbrukade sin, då de stämplade
åtskilligt såsom synd eller skam, ehuru detta dock egentligen var
ingendera, utan endast en mensklig rätt att göra och låta, som
förnärmade ingen annans, ehuru rättigheten tillfälligtvis ej blifvit
af paragraferna i lagbalkarna eller de respektiva symboliska
stadgarna sanktionerade. Ett sådant öde har äfven fallit på det
lyriska elementets lott, hvilket likväl ej blott lika bestämd t som
något annat rörer sig inom det finska diktarelynnets organism,
utan till och med sedan urminnes tid framträdt med så
markerade drag, att det bordt gälla såsom ett af samma lynnes mest
framstående kännetecken.
Ty hvar vill man göra af med hela den vidtomfattande
kategorien: troll- och besvärjelserunor, hvilka så egendomligt
spirat opp ur den finska sångens jordmon, ifall man ej gifver
dem plats inom lyrismens område? Det vore rätt kuriöst att
veta, i hvilken förstuga till det episka skaldeslagets breda, svala
gemak man skulle behaga transportera dessa hetsiga uttryck af
den till sin allra högsta potens stegrade subjektivitetens
tropiska klimat — under den isiga polarcirkeln. Och lika förlägna
skulle väl teorierna blifva, om dem ålåge att såsom
ceremoni-mästarinnor presentera inom epikens krets åtskilliga andra
poetiska utgjutelser, hvilka man icke gerna kan frånsäga egenskapen
att vara genuina produkter af finskt skaldelynne, ehuru intet
enda af de vanliga kännetecknen till episk art hos dem kau
upptäckas. Beqvämaste utvägen vore väl i sådant fall den, att
låtsa såsom man icke skulle alls kännas vid någon puetisk fläkt
i de dikter, hvilka tillåta sig att ej passa in i det färdiga
systemet, ehuru väl man ej gitter bestrida, att en fosterländsk anda
susar i och genom desamma. Men ärligare vore det i alla fall
att erkänna, det man i den finska poesin förbisett ett fenomen,
hvilket redan Olaus Magnus på sin tid ansåg fullt konstateradt
i afseende å det finska folklynnet i allmänhet: det nämligen, att
besagde lynne, ehuru vanligtvis obeskrifligt trögt och saktmodigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
