Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förkläder sig ej hvarken på ett sätt eller ett annat. Han kan ej
visa sig annorlunda än han är. Träldomen gör honom olycklig
sjelf och olycksbringande för andra, förhärdad, ja, till och med
brottslig; men icke-skön förmår den ej göra honom.
Och lika litet kan träldomen förbyta honom till en för
verksamhet skygg vräkling. De i hans inre gäsande krafterna
känna ett aldrig mättadt behof att öfversätta sig i handling.
Knappt framkommen till sina nya beherrskare, begär han med
stor ifver att veta, hvad honom åligger att verkställa. Om
någon, skulle väl den frejdade smeden kunnat leda den sällsamme
slafvens arbetsdrift till verk, hvarvid denne enligt sin
evinner-liga lust fått släppa lös aall sin styrka." Men derom
bekymrar sig Ilmarinen alldeles icke. Han öfverlemnar åt sin
värdinna omsorgen att sysselsätta den föraktade. Äfven hon skulle
sannolikt lättare än någon annan fått bugt på Kullervos
trotsiga sinne, ifall hon förblifvit sig lik. Det gifves en makt, som
i alla tider verkat oemotståndligare än all konst och allt våld
på de hårda finska sinnena. Denna makt är godhetens.
Hvar-för användes ej denna af Hmarinens vackra maka ? Vi hafva
redan antydt orsaken härtill. Hennes älskeliga drag förvridas till
hån, hennes veka hjerta blir iskallt, när det gäller slafven.
Det finska lynnet är lika litet gjordt att beherrska trälar som
att slafva, menar väl dikten.
För Kullervo kännes den lott, som nu beredes honom,
mera förödmjukande än någonsin förr. Aldrig hade han dock
visat sig mindre vrångsint stämd, än då han inträdde i sin nya
tjenst. Hämdlystnadens demoner tyckas insöfda i hans själ.
Men man vill med våld väcka dem ur deras oroliga slummer.
Hånfullt anvisas åt honom ett vallhjons befattning. Förnedringen
är dock för djup, för att förbittringens onda anda genast skulle
kunna arbeta sig opp derur. Tvärtom röjer Kullervo en
nedslagenhet, en modstulenhet, som man ej dittills hos honom
varsnat äfven under de svåraste pröfningar. Och han brister ut i
sin enslighet i en elegisk klagan, som på ett märkvärdigt sätt
sticker af mot det vilda jubel, hvari han senare, mera förhärdad
af olyckan, bär till torgs inför jord och himmel sitt sargade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
