Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
soui skänkt honom lifvet, icke så litet förmildrar kantigheten
af hans uppgift, hvilken lika mycket opponerar sig mot de
fakta, dikten leninar för Kullervos tidigaste missöden, dessa
fakta må då uppsökas i livilkendera som helst af de tvänne
källor, ur hvilka vi förmodat, att Kullervo-sångens nuvarande
mäktiga flod sammanflutit. *)
Men om iin åtskilligt trängt sig in nti ifrågavarande
lyriska utgjutelse, kvilket svårligen låter förlika sig med diktens
sanning, i huru poetisk mening man än må uppfatta denna, kan
det dock ej bestridas, att icke allenast särskildta ställen, utan
ock den hufvudsakliga gången af Kullervos klagan bära
stämpeln af en märkelig naturtrohet, fullt öfverensstämmande med
den sörjandes lynne. Knappt har Kullervo låtit nedtrycka sig
af sin öfvergifna ställning ända i förtviflans afgrund, innan hans
elastiska själ springer upp med makt derur tillbaka. Han erin-,
rar sig på en gång fullheten af sin ungdomsstyrka; känner sig
vara för god att låta af sitt öde nedkasta sig lik:
„Slipprig stock på blöta mossan,
Gångsstigsplanka öfver pölen“.
Han har ingen böjelse, „att störta ned i kärret14, medan han
ännu förmår lyfta väldigt sin arm. Och jemte känslan af hans
mannakraft, vaknar äfven det slumrande medvetande af hans
lifs bestämmelse: den att draga ut i kamp, vid hvars sista mål
hämdens njutning finge mättad hvila ut på sina blodiga lagrar.
I skenet af brinnande gårdar tjusar detta mål plötsligt hans
vilda blick, och minnet pekar oblidkeligt på allt, hvad hans
föräldrar, hans slägt och han sjelf lidit af Untamolas folk.
*j Måhända iortjenar det att anmärkas, att ifall man
öfver-sätter originalets:
„En tieä tekiätäni
Enkä tunne tuojoani",
med: jag känner ej o. s. v. sa skulle, genom uttryckets
mångtydig-het, det stötande, som ligger i Kullervos förfalskning al’ de
historiska data, han antastar, antaga en försonligare karakter, än som
skett, då man begagnat det bestämda: ej jag vet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
