Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom än. Och detta, vi veta det redan, svek icke. Med
syn-barlig ångest och i de allra innerligaste ordalag upprepar han
än en gång sin fråga, ställande denna till sin moder.
Uppbjudande allt, hvad i hennes outtömmeliga ömhet låg bevaradt, för
att med ens godtgöra allt, som de öfriga hade illa gjort, låter
hon nu hela verldshafvet af sin kärlek svalla öfver i englaljufva
utgjutelser.
aEj en moders själ du fattar,
Känner ej ett modershjerta‘\
menar hon, då sonen kunnat sätta i fråga hennes sorg öfver
och efter honom. Den förebråelsen kan hon åtminstone ej rikta
emot sitt folk. Om hjertat hämyckes af beundran för den
hjeltekraft, till hvars tolk dikten utvalt såväl Kullervo som
Lemminkäinen, tjusas det ej mindre af den menskliga godhet,
som gjuter sin himmelska förklaring öfver det hjerta, hvarunder
den olycksfödde Kullervo hade väckts till lif Och bättre än
annars fattar man härvid äfven möjligheten af det stora och
nobla i Kullervos själ, liksom man vid tanken på hans
träl-dom begriper allt det onda, som deri kämpande med ädelheten
om seger.
Kullervo hade emellertid fått mera hugsvalelse, än honom
gj*rdes bebof för att åter kläda sin hjertfrätande sorg i
öfver-modets skramlande rustning. Aldrig förr hade han jublat så
vildt som nu, då samvetsqvalets gamar jemte så mycket annat
frätte på hans väsendes inelfvor. Medan han rusade åstad dit,
hvarest han såg krigets mordenglar vinkande sväfva, nådde
ofärden hans eget hem. Det ena ilbudet efter det andra upphann
honom; och hvart och ett bland dem var ett dödsbud. Den
ena läsken efter den andra föll ur slägtens brustna ked i
graf-ven. Att Kullervo, hvilken sjelf först brutit denna och med
förbittring i själen hade ryckt sig lös från hemmet, tog
familje-olyckorna kallt, |är ej det, som härvid kan väcka förvåning.
Men högst förunderlig förekommer en annan omständighet, som
på det särmaste hänger tillsamman med den skrytsamma
likgiltighet vid de sinas missöden, hvilken Kullervo bär till torgs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
