- Project Runeberg -  Samlade arbeten / 3. Literatur-historiska och blandade arbeten. Första bandet /
144

(1881-1892) Author: Fredrik Cygnæus With: Emil Nervander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

m

Med sin egen djerfhet har dikten framskjutit Kullervo
liardt nära den punkt, hvarvid det menskliga intresset för
honom nödvändigt skulle förgås mellan branden af hans
mennisko-fiendtliga hämdbegär och hans isande köld för sin slägts olycka.
Men med finaste takt stannar dikten likväl vid den gränslinie,
hvaröfver hon ej kan gå utan att göra sin hjelte ohjelpligt
förhatlig. Ännu ett ilbud hastade i den öfverdådigt jubilerandes
fotspår. Uppnående honom förkunnade det, att hans moder ej
var mera till. Och borta var nu ögonblickligt allt prål med
fräck känslolöshet. Den vemodigt veka, rent menskliga sidan
af Kullervos väsende vändes åter upp emot dagen, liksom den
solbelysta vårliga böljan ser ur djupet opp mot himlen genom
stora glänsande tårar, medan isen, som dittills tryckt henne,
sjunker upplöst hän emot natten. Kullervo ödmjukar sig än en
gång inför sorgen, kännande och erkännande sig såsom ett
„olycksbarnoch han klagar högt öfver sin moders död och
att han ej fått vara tillstädes, då hennes bristande öga tillslöts.
Och jag stod ej vid hennes sida, utropar han:

„Då hon hän ifrån oss skiljdes,

I den stund, hon andan uppgaf.“

Hans sorg häröfver ökas af farhågan, att modren
„Kanske grymt förgicks i kölden
Eller omkom utaf hunger.11

Han önskar, att den aflidnas stoft måtte hedras på allt
upptänkligt sätt. Sjelf hinner han dock ej draga försorg om
den döda, ty de lefvande gifva honom tilh-äckligt att skaffa.
Den första tanken, som inställer sig hos honom, så snart den
häftigaste smärtan öfver förlusten af hans mor tagit ut sin rätt,
är åter tanken på den hänul, han ännu ej hunnit utkräfva. Och
nu, när allt är öde och tomt bakom honom, gäller det på fullt
allvar att tillställa samma förödelse eller eu ännu värre i
fiendens land. Ensam som han står på jorden, vänder han sig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:51:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cygnarb/3/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free