- Project Runeberg -  Samlade arbeten / 3. Literatur-historiska och blandade arbeten. Första bandet /
146

(1881-1892) Author: Fredrik Cygnæus With: Emil Nervander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Yiii liade, medan hämdplanerna outförda ännu rasade i
lians själ, underrättelser hunnit liaus öra iteroin, att
lefnadsljn-sen slocknade i hans slägt, ett efter annat, såsom kandelabranié
sliickas i ett festgemak, niir ryktet ropar deri 0111 en fiendtlig
ötverrumpling. Men Kullervo hade ej haft tid att rätt höra på
det örat då. Derför öfverraskas han nästan, när han nu,
längtande efter mötet med en niensklig varelse, finner att:

,Töm är stugan, da han kommer,

Ode, då han dörren öppnar."

Diktens åskådliga framställning af Kullervos sätt att
förfara. du lian söker få visshet 0111 sakernas ställning, är ytterst
gripande. Främst af allt vill lian dock förvissa sig om ‘in
moders öde. Niir ingen räckte honom hauden till
välkomst-helsninu:

./Räckte han åt härden handen:

Kallnad glöden var på härden.’’1

Deraf slöt Kullervo, att det värmande elementet var taget ifrån
heilunet:

,,Att hans mor ej lefde mera.“

Och livarthän han iin viinde sig, fann han, att livardagens
husliga värf, dem hau dittills underskattat oeli djupt föraktat, icke
sköttes mera af de flitiga händer, hvilka liaft sig dem
anförtrodda förr. Nu först, ehuru sentida, hegyntc han fatta vigten
och värdet äfven af dessa fridfulla sysselsättningar. Och hans
hjerta ville brista vid tanken på det, han förlorat. Han gret
bitteilisia:

.,(jret en dag och gret, en annan.

Den tillfredsställda liämden iraf honom ingen hugsvalelse mer.
Han insåg, att den menskliga känslan behöfver till näringsmedel
någonting annat än fienders blod och ofärd: lian insåg, huru
svag äfven den starkaste är, då han ställt sig utom
mensklighetens område. Aldrig hade Kullervo känt sig så nedslagen,
så hjelpbehöfvande och ann.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:51:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cygnarb/3/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free