- Project Runeberg -  Samlade arbeten / 3. Literatur-historiska och blandade arbeten. Första bandet /
148

(1881-1892) Author: Fredrik Cygnæus With: Emil Nervander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Snart stod lian på ett Ödsligt ställe, hvarest:
tGräsets grönska flöt i tårar,
Ljufva lnnden suckar höjde,

Örter små i vemod sörjde.

Ljungen sjelf brast ut i klagan.

Ej det unga gräset uppsteg,

Ljungens blommor växte icke, •

Ej sig höjde nån’sin mera
På det olycksdigra stället’".

Läsaren inser lätt, öfver och mot hvilket våldförande af
naturens känsla naturen sjelf så ljudeligen beklagade sig genom
sina suckar och så energiskt protesterade genom sin sterilitet.
Blott hennes närmaste förtrogne, naturskalden, förmår
sympate-tiskt uppfatta meningen af slika lifs- och dödsyttringar hos
henne. Och likväl är ej natursinnet härtill tillräckligt. Äfven
den allra finkänsligaste humanitet måste lemna sin kontribution
till en sådan undransvärd teckning efter naturen *).

Mindes Kullervo, då han kastade blicken på detta af
naturens egen förbannelse drabbade ställe, den svedjemark, hvars gröda
han fordom i sitt hämdlystna sinnes öfvermod hade medelst
besvärjelse för alla tider nedtryckt i solberöfvadt grus V Dikten
förmäler hvarkeu om denna bisak eller någon annan dylik. Att

*) Till hvilket barbari, i jemförelse med de tinske skaldernes
från hedenhös oändligt iiua takt såväl lor naturens som
huinanite-tens fordringar, den moderna civilisationen kan urarta, bevisas på
ett otäckt sätt t. ex. af Richard Waguers uppfattning, från naturens
ståndpunkt, af det olycksaliga äktenskapet mellan Oedipus och
lokaste. 1 sin bok: Oper und Drama. del. ’2, pag. 110, besvarar han
sin fråga: verging sich Oidipus gegen die menschliche Natur, als
er seiner Mutter sich vermälilte? frimodigt med ett: ganz gewiss
niclit. Waguers bevisning tor denna sin sats är likväl så krass, att
vi omöjligen kunna tillåta oss att genom dess reproducerande väcka
läsarens rättmätiga indignation emot den. mensklighetens heligaste
känslor förhånande författaren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:51:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cygnarb/3/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free