Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyckes nämligen hos oss ett omdöme öfver någon utkommande
skrift, isynnerhet 0111 denna händelsevis röjer anspråk på en smula
större duglighet, böra förkunnas, om det ej skall gälla såsom
specimen på recensentens bottenlösa skicklighet, hans i det
oändliga utvidgade kritiska finhet, hvaraf den matematiska linien
endast kan åberopas .som ideal för hans visade humanitet. Med
ett ord recensenten begagnar vanligtvis, när det sig möjligen
göra låter, den förtrampade författaren såsom en piedestal,
hvarifrån hans egen postulerade förträfflighet skall i all sin prakt
kasta ett bländande sken på en förbryllad publik, som hjertligen
fägnas, när den sålunda till marken fösta auktorn söker att
uppresa sig för att från sitt håll äfven uppkasta de materialer,
dem han i nödens stund uti detta gynnsamma läge varit i
tillfälle att gripa efter — och sålunda improviseras en
batra-komyomaki ;fl’ sämsta slag, en otäck parodi öfver det, som en
fejd för utredandet af sanning och rätt inom konstens och ve- J
tandets område borde iramte. Ur denna synpunkt betraktadt -j
kunde uteblifvandet af skriftliga omdömen öfver herr Runebergs :
skaldeförmåga antagas såsom ett, ehuru negativt, likväl stort
bevis på förträffligheten af hans dikter, emedan det synes, såsom
skulle ännu ingen härstädes lyckats upptäcka sådana svaga sidor
i dem, livilka frestat honom att framställa sig sjelf „en colosseu
i jemförelse med den förklenade skalden. Måhända förhåller
sig saken ungefärligen sålunda, och deruti skulle väl icke något
särdeles ondt ligga. Men som ett bekymmersamt symptom af
våra landsmäns estetiska känslas matta receptivitet har det
likväl förekommit mig, att ännu ingen blifvit hänförd af begäret \
att uttala den fröjd öfver att vara menniska, som genomström- •
mar bröstet, då några strålar af det gudaljus, som ibland ge- J
nombryter dunklet, hvaraf vårt slägte är kringhvärfdt, dit in- ,
tränger; den storhet, hvartill vi känna oss lyfta»!e, då vi under ?
skakningen af vårt hjertats innersta förnimma, att ett genljud
dallrar äfven der, uppväckt af serat-tonerna, som flödat från
skaldens. Kanske kunde dock denna tystlåtenhet angående herr
Runeberg äfven förklaras härröra af en anständig, om också
något besynnerlig förbehållsamhet, som med våld söker att under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
