Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om 9Ebjskyt1(irntu och rIiannaa.
185
ligt som detta vore, förekommer det mig, att ingen, mig
vetter-ligen, illfänats med ådagaläggandet deraf, att ^Elgskyttarne’5
borde betraktas som en imitation af Homeri opera om nia, men
isynnerhet af Odysséen, hvartill man visserligen kunde tycka sig
ha större anledning. Väl måste det medges, att denna
härm-ni ng visar sig, hvad hufvadsaken beträffar, vara af det slaget,
som den genialiske författaren till ^Några drag3 anser vara det
enda riktiga sätt att härma antiken, nämligen att icke alls härma
den o. s. v., men ändock kan väl e,j bestridas, att det vid
läsningen af aElgskyttarner’ förekommer åtminstone sannolikare, att,
i fall dessa sånger haft något bestämdt mönster för ögonen,
detta snarare varit det arma Ithakas beherrskares skald än de
beprisade tyskame. Kanske har man ej velat förebrå herr
Rn-neberg (ehuru lätt man kunnat komma på en sådan tanke,
isynnerhet om man visste, att han var akademisk lärare i den
klassiska litera turen) den omständigheten, att hans skildringar
någon gång lifligt påminna om den profana skaldeättens
stamfader, emedan uti sjelfva beskyllningen kunde, enligt allmänt
rådande åsigter, tyckas ligga ett större loford, än man på
honom ville kosta. Eller månne denna tillvitelse uteblifvit, emedan
den qväfdes af ungefär samma känsla, som gör, att man har den
godheten att icke banna alltför mycket på sonsonen, om ett och
annat tycke, isynnerhet ifall det är vackert, påminner om
far-fadren, hvilken hyllat den späde i dess barndom — ty detta
finner man ju naturligt? Huru härmed än må förhålla sig, kan
väl ingen mindre än jag vilja antasta herr Runeberg för
imitation, hvarken ai gamla eller nya — jag, som ej ens uågonsin
känt inom mig den qvickhet och boksyntliet spöka, som skulle
ha upplyst mig derom, att när jag betraktar, hur Wtioxen
arbetar sig med egen kraft genom berg och dal, på en gång
bestämd i sitt lopp af den omgifvande naturen, och bestrimmande
sjelf i betydlig mon intrycket, som den på åskådaren gör, jag då
borde tydligen tinna, det den icke är någonting annat än en
imitation af Rhen eller någon annan flod, flytande Gud vet hvar,
som jag kunnat få namn på — ehuru de obestrideligen äga den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
