Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ytterst väsendtliga likheten med hvarandra, att begge vara —
elfvar.
Läsaren har, förmodar jag, lätteligen insett, att, då jag
förmenat, det för Elgskyttarnes skald Odysséen snarare än
Iliaden tjenat till fyrbåk — i fall han under utgjutelsen af denna
dikt haft blicken fästad vid något bestämdt ögonmärke — detta
påstående föranleddes af den omständighet, att Homerus sjelf
påtagligen icke så ifrigt tyckes ha imiterat Uhland et komp.,
då han skapade denna sin förstnämnda poetiska verld, ehuru
lian fann sig föranlåten att utvälja dem till förebilder för den
senare, hvari. såsom bekant är, endast konungar och deras
vederlikar ha säte och stämma och full borgarerätt; hvaremot
hela det öfriga Achäiska sällskapet platt icke kommer i
beräkning, eller derest någon ibland det, såsom t. ex. Thersites,
vågar sticka fram sin näsa, densamme (Thersites) vederbörligen
tuktas för slik näsvishet ocli måste framställas som en i alla
hänseenden gemen ligur, på det att de priviligierade
feodalher-rarne. såväl bland gudar som menniskor, måtte kunna skina
desto herrligare.
Jag hoppas, att jag för dem, som vilja förstå min mening,
tillräckligt redan förklarat densamma, men för den sköna restens
räkning utbeder jag mig att till undvikande af kollision få
tillägga ännu ett och annat. Ingen kan väl mindre än jag Tilja
förneka de ofvannämnda båda tyska skaldeverkens förträfflighet
och jag erkänner gerna, att det skulle lända herr Runeberg till
evinnerlig ära, om hans Elgskyttar med dem i detta hänseende
blefve jemförda: men förhatliga förekomma mig de eviga
insinuationerna om imitation af likt och olikt, om imitation af
imitationer, påminnande om det hånande sätt, hvarpå man hutlat med
honom för öfversättning af öfversättningar, hvartill man dock. när
man håller sig endast till teoriens döda bokstaf, kunde ha större
anledning. Men är väl en skalds förtjenst derför ringare, att
han med öfverträffande framgång försökt sig ät ett håll, mot
hvilket endast ytterst få vågat ställa sin kosa, än om han skulle
ha trampat samma stigar, på hvilka tusen sinom tusen redan
uttråkat sig och andra, och som just derför ej ansättas på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
