Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rens svettperlor. Icke taed allvarlig ängslighet, såsom
entomologen bekikar den insekt, hvilken han högtidligen rustar sig att
genomborra med sin nål-lans, skådar Runeberg på nejder, som
på hans vink kring oss utveckla sig. Han låter oss se endast
totaliteter, och ehuru dessa äro tecknade med säker hand och
af bestämda kulörer markeras, såras ej ögat af enskildta
trån-växta dvärgträd eller af småsten, som mången författare så
mycket tycker om att framdraga för att vederlägga hvarje
tvif-velsmål på hans allt genomträngande och allt öfverskådande
idoghet vid naturens betraktande. Emedan herr Runeberg vet med
sig sjelf, att han har sett och kan se föremålen äfven på nära
håll, är han säker på sin konst, och den förlorar sannerligen
derpå icke. Också flyter, då han beskrifver dessa föremål, det
ena partiet i det andra, liksom äfven de skrofligaste berg, sedda
på visst afstånd, sammangjutas af den blåa etherströinmen till
skönt undulerande, gigantiska vågor.
Dock tröttande förekommer hvarje, åtminstone hvarje
poetisk landskapsmålning, huru mycket vestigia hominum af
mångfaldig art än deröfver må strös, ifall vi icke på den träffa
verkliga menskliga gestalter och dessa, ej med bortvända anleten,
utau blickande på oss med vänliga, själfulla ögon. Måhända
ogillar mången i allmänhet dessa vanliga ^lyriska språng” midt
ur epikens lugna vatten, öfver hvilka eu viss författare städse
råkar i så utomordentlig exstas, och knappt torde han så ifrigt
behöfva rekommendera dem åt vår tid, emedan undvikandet af
dylikt saltomortale lärer förorsaka vida större svårigheter än det
eviga eftergörandet deraf; men äfven denna omständighet länder
till yttermera bevis för min öfvertygelse, att det finnes få, som,
om de ockucke uttalat det i tydliga ord, likväl icke äro eller
åtminstone någongång varit både i verklighet och poesi
fullkomligen ense derom med Goethe, att:
..Iminer war mir das Feld und der Wald und der Fels und die
Gärten
Kur ein Raum, und du machst sie, Geliebte, zurn Ort.“
Kanske skall det oaktadt en och annan anhängare af
teorin om det antika epos solklart förmå demonstrera, att denna
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
