Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En blixt jag är utaf ditt eget lif.
Som flög i strålar till sitt hemland opp,
Ett solljus är jag af din egen själ.
Och i min milda låga lefver dn.“
Kanske har mången dessutom, åtminstone under några
dagars tid, känt sig lyckligare och bättre, än på länge varit
fallet, sedan han uti sitt bröst emottagit totalintrycket af denna
dikt, hvarest
..Lyckan af menuiskaus lott och kärleken, friden och glädjen"
med underbara färger skimra emot det tjusta ögat, hvari man
med förvåning och blygsel märkte, att man. tvärtemot
gästfrihetens lagar, måste förkrossa en der redan främling vorden gäst
— en svällande tår för att der ej för den trankilare och mera
sansade omgifningen skulle röjas, att man på sätt och vis för en
stund blifvit barn på nytt. I afsigt att så godt sig göra låter
undandölja för vederbörande, att denna skam äfven vederfarits
undertecknad, samt derjemte söka om möjligt försona mig med
de stränga Aristarker, hvilka så oändeligen gerna tåla kritiker,
när de angå någon annan, och lika benäget uthärda beröm,
endast det angår dem sjelfva, från huru ringa hand det än må
komma, måste jag väl bjuda till att ådagalägga, det jag icke
tror, att fel i „Hanna“ ha samma fel som det, hvilket hotade
att fördunkla den „ömma Lydia,“ nämligen, som hvar man vet,
det temmeligen väsendteliga, att icke finnas till.
„Nu ser jag, att Ni icke älskar mig mera:! sade fordom
en snillrik qvinna åt sin tillbedjare, då denne anmärkte ett
obetydligt lyte, som ban förut icke ens märkt. Detsamma
kunde väl med skäl påstås om den läsare, som endast går ut
på jagt efter fel i ett skaldestycke eller hvilket snillefoster som
helst; ty äfven i afseende på sådant är kärleken vanligtvis det,
den visserligen icke borde vara — blind. Detta jagande skulle
likväl icke, enligt hvad vi förmoda, på den Rtmebergska
poetiska marken äfven för någon, som dertill skulle ha större lust,
än jag kan berömma mig af, vara särdeles lönande, emedan just
denna sällsynta frånvaro af fel i allmänhet bland skaldens
negativa förtjenster är den mest i ögonen fallande. Jag vill lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
