Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
göra siir ._;gUll:uidor’ i den svenska vitterheten, då Runeberg höll
på att rasera densamma. Detta fenomen är desto märkeligare,
som Almqvist icke kan egenteligen anses som en bland
Elg-skyttarnes skalds närmaste själsförvandter*) och som han genom
mången synd emot poesins heliga anda, enligt det sätt, hvarpå
herr Runeberg i begynnelsen af sin kritiska bana hade
uppfattat densamma, kunde för partiella aberrationer anses döden
värd vara.
Troligtvis har denna herr Runebergs ådagalagda tolerans
utöfvat ett tröstrikt inflytande på mången, och rätt få torde
de vara, hvilka ansett honom derigenom hafva förlorat sina
anspråk på att vara en stor skald i sitt slag. Ty, såsom redan
ofvanför blifvit antydt, är det min orvggliga öfyertygelse, att
äfven sådane ej blott kunna vara, utan ock vanligtvis äro de
tolerantaste. Vi vilja icke här citera såsom exempel Tegnér,
emedan man nitiskt illfänats med ådagaläggandet deraf, att han
visat sig ega för mycket kapacitet att sentera och göra sig
oget det förträffliga hos andra, de må då ha lefvat eller lefva i
hvilket land som helst, och emedan herr Runebergs kritik med
förkärlek städse vändt sig emot denne herrlige, hos hvilken den
upptäckt endast en dilettanterande förmåga: ej Atterbom, ehuru
hans verldsomfattande, kärleksfulla sinne, hans storartade, i
ordets skönaste bemärkelse humanistiska bildning, hvari troligen
ingen i Europa nu för tiden är honom öfverlägsen, framför
andra skulle berättiga honom dertill, emedan herr Runeberg
insett, att hans yppersta dikt är „alltför mycket sväfvande,
oredig och ofulländad, för att få namn af ett verkligt poetiskt
konststycke,” och att ^mängden af Atterboms små stycken äro
ännu mera otydliga, excentriska, ofta falska” (hvaremot
Atterbom först af alla visade sig ha insigt nog att publikt erkänna
*) Med de få, som höi-a till denna kategori, var
förhållandet redan fordom annorlunda. Så b»dömde t. ex. herr Runeberg sin
själafrändes och landsmans, Mellins älskeliga Flickor i Askersund,
vid den tiden, da han som strängast torfor mot största delen af
Sveriges vittra författare, med en billighet oeh rättvisa, som visade
den skarpaste kontrast mot hans samtidiga kritiska bedrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
