Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
herr Runeberg som ypperlig skald). Jag åberopar hellre herr
Runebergs egen, så innerligt beundrade och älskade mästare
Franzén, hvilken lika varmt känner och erkänner ljufheten af de
milda, enkla tonerna, som klinga ur folkvisan och dermed
be-slägtade sånger, och glansen af Leopolds solbelysta glacierer,
som förvånas öfver de mäktiga uttrycken af tusen med
hvarandra kämpande passioner, som skiftevis måla sig på ett anlete,
upplyst af de snilleblixtar, dem Victor Hugo med väldiga
händer skakar, och hänryckes, när denne beder sin goda genius:
— ,,Eh! dis au volcan, qu’il étouffe sa tiamme,
Le volcan fermera ses gouffres entrouverts,
Et iraura sur ses flancs que Heurs et gazons verts;-1
eller när han, bönhörd, sjunger sålunda:
— "Mais un oiseau, qui chanterait aux champs!
Un rossignol, perdu dans 1’ombre et dans mousse,
Gu quelque ii ute au loin . . .! Car la musique est douce,
Fait 1’änie harmonieuse. et, comme un divin choeur,
Eveille mille vois, qui chantent dans le coeur!11
äfven om Franzén funnit sådant i ett aså skralt lappverk7’ som
Hernani.
Dock, måhända talade herr Runeberg profetiskt sannt, då
han förespådde förgängelsen af det, som nu förekommer oss så
fullt af lif, så trotsande förgängelsen. Jag skulle dock
innerligen gerna önska, att han hade orätt. Jag drifves saunerligen
ej dertill af begäret till ,^Rechthaberei,,, hvaraf jag icke vet
mig vara särdeles vexerad, men ungefär af samma orsaker, som
förmå älskaren till den otacksamheten att icke känna sig
lyck-liggjord, då han hör upprepas den empiriska satsen, att bruden,
i hvilken han i sin enfald tror sig famna en hel, en evig verld,
efter ett visst, noggrannt bestämdt antal år antingen alls icke
mera finnes till eller, hvad som vore ännu oäiideligen värre,
qvarstår endast som en otäck — — „horrendum cui lumen
ademtum est.“ — Det voro visserligen ett majestätsbrott emot
Minervas nattugglor, om vi vågade önska, att de förfore litet
sparsammare med detta sitt undergång förebådande
Cassandra-skrän: vi unna dem tvärtom gerna god fortsättning. Men neka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
