Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då han träder fram till att ädelt uttala sin känsla eller till stor
handling. Högtidsstunderna i dennes lif finnas ej till för
honom. Hans värf inskränker sig till att blott föra protokollet
öfver mannens arma hvardags lif, hans arf- oeh svaghetssynder.
Men om sådant anstår kammartjenaren, är det väl värdigt
skalden att till punkt och pricka afkopiera en sädan erfarenhet?^
Det har väl obestridligen sin nytta med sig, att personer
finnas, hvilka dem skyldigom till straff och androm till varnagel,
pensla af dessa slagskuggor, smygande sig kring lyssnande
väggar till valplatserna för ttdet inre” af dagarnas och nätternas
historie. Men kan skalden på annat sätt ej vederlägga den
tanken, man så ofta om honom hyst, att han nämligen vore det
onyttigaste ting på jordens rund, — föga anstår det honom att
sålunda göra sin ursäkt.
Läsaren inser lätt, att det biografiska fragment om en
omätlig lifsprocess inom konstens verld, som vi — troligen till
hans synnerliga missnöje — i dessa några rader vågat lösbrvta,
sökt framställa den bana, hvarpå Nadeschdas skald, ej följande
strömmen åt, hvarken nu eller annars framgått. Äfven han
målar väl, men ej till någon anatomisk teaters tjenst.
Ej det blodiga inres ryckningar vill han helst ställa i
dagen såsom galvanismen den eländiga, sönderstvckade grodans.
Liksom hvarje verklig målare söker han deremot afteckna ytor.
Fy! ropar kanske någon med hetta öfver detta påstående.
Hvilken arg smädelse! invänder saktmodigt en annan. Huru kan
man göra verkliga konstnärer till så ytliga? Ytlig må ni vara
sjelf! Jag ber om förlåtelse: en motsägelse är väl i vår
belef-vade tid en oartighet; men jag är dock tvungen dertill.
Referenten anser det vara en stor konst att måla ytor. Också är
lyckligtvis han ej den ende, som hyllar samma mening, ehuru
visserligen förmågan deraf från somliga håll blifvit bragt i
något vanrykte i följd af den öfverdrift, hvartill man sett denna
gåfva utvecklad. Detta kar skett genom dem, hvilka vilja
sammanfatta en yta endast genom hoplappandet af de agregater,
af hvilka en sådan får sin utsträckning. För dem är ytan
endast ett yttre. Och ehuru himmelsvidt de tyckas skilda från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
