Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i den fjerde svingar det sig öfver till herrlig lyrik, ljuf som en
morgon i Valencias lnndcr, inen dock vemodsfull som en
månskensnatt i Nordens. Någonting älskeligare Lar Runeberg aldrig
diktat, och ej alltför många hafva gjort det bättre. Det episka
elementet framkliugar dock än här an der liksom ett minne
från fordom. Med undransvärd takt liar skalden, till vinnande
af harmoni öfver det hela, objektiviserat äfven känslans
innerligaste utgjutelser genoui att låta dem återspegla sig i bilder,
tagna ur naturen. I femte sången kämpa de episka ocb
dramatiska elementerna med oafgjord framgång, ehuru segern tyckes
luta emot det sistnämnda elementet. Men afgjordt segrande
träder det opp uti sjette sången, kanske den mest fulländade, som
från Runebergs lyra klingat. Det är ett stycke, hvarunder
hvarje skald som helst med glädje kunde rista sitt namn. Sjunde
sången är likaledes strängt dramatiskt hållen. Änmet upptages,
liksom liggande färdigt till bearbetning. Grupperna framstiga
skarpt begränsade, sammanhållna med gammaldags (antik) energi,
och ur dem höja sig enskilda figurer till handling eller lidande.
Det dramatiska, stegradt till hög tragisk effekt, bibehåller äfven
i åttonde sången öfverhanden. Det episka, som bryter då och
då in, viker väl, men flyr ej med Dmitri, hvilken
— ,, flydde.
-Lik en skugga, dyster bort i fjerran
Ocli försvann i obekanta öden.“
Det återvänder nämligen ännu i sista sången, ehuru
numera besegradt, villigt afträdande företrädet åt det dramatiska,
som i ädel försoning upplöser det hela.
Sådan ungefär är den uppfattning af de poetiska
elementerna, hvilka fått utrymme i aNadeschda," som trängt sig på
oss. Vare det likväl långt ifrån oss att vilja tränga den på
andra, som förstå sig på detta liksom på allt annat vida bättre.
De, som hafva ämnet kärt, skola vänligt förlåta oss: och det är
mer än nog. Mycket oändeligen vackert i detaljerna skulle
för-tjena att påpekas, men i detta hänseende hålla vi vårt löfte att
lägga ned pekfingret. Väl kan en eller annan läsares ställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
