- Project Runeberg -  Samlade arbeten / 3. Literatur-historiska och blandade arbeten. Första bandet /
243

(1881-1892) Author: Fredrik Cygnæus With: Emil Nervander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Begagnande «ig af sin både rättighet och skyldighet såsom
skald att idealisera verkligheten, har Runeberg från betraktelsen
af den finska naturens skönhet i hennes ljusaste stunder ledt sig
till den slutsatsen, att tinska folket måste vara sådant, som han
i de citerade orden beskrifvit det. I det hela förklarar våra
korta somrars inWrmittenta fägring blott, huru ett folk kunnat
uthärda att le/va i detta land. Huru det lärt sig dö, ofta nog
med samma förtvifladt hårda lugn, hvarmed den savolakska
soldaten gick till sina fäder, när han på jorden icke förmådde
gå längre, deroin lemnar den finska historien åtskilliga
upplysningar, bekräftade af folkets erfarenhet under den långa tid, det
ej haft nöjet njuta af sommarens behag, hvilket icke heller ändock
varit så alldeles fritt från sina vedermödor.

Ringa skäl hafva vi ändå att skryta öfver dessa
upplysningars fullständighet. Tusen strider, utkämpade i detta land,
och dessa mången gång de förfärligaste, höra till antalet af de
förgätna, om hvilka man ej vet stort mer än om furornas kamp
i vilda skogen mot stormen och dess bundsförvandter lågorna och
yxan, eller vilddjurens sinsemellan. Traditionerna hafva begrafvits
med de slägten, som varit deras närmaste bärare; och om än
några ljudit någon tid bortom dessas grafvar, hafva de spridt sig
förvirrade och fallit i förgätenhet, liksom rop, icke mötande ett
fast föremål, mot hvilket de kunde koncentrera si;r till eko, snart
försjunka i hafsens böljor. Sin oförmåga att, oaktadt
ansträngningen af all lifskraft ända till uttömning deraf, höja sig till
sjelfständigt historiskt lif har detta folk, som på andra håll
uppenbarat en poetisk ådra, mäktig till Imatras forsar, lagt för öppen
dag länge äfven genom sin nästan totala brist på historiska
sånger. Väl kan man till förklaring och urskuldande af denna brist
invända: der alla strida eller åtminstone omedelbart och medelbart
lida af stridernas följder, hvem skall då höja sig till den
ståndpunkt, hvarifrån krigssången kan ljuda och vinna gehör V Detta
inkast kan dock lätt bemötas med en annan fråga. Hvad lyftade
t. ex. Nygrekerne och Serberne till den ståndpunkten, hvarifrån
sången öfver striden genljöd nästan, innan vapnens gny hunnit
tystas? — Det erfordrades lång tid, innan äfven de hårdaste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:51:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cygnarb/3/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free