Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Otn Fänrik Siål% Snrjner
arbete, som öfvergås af intet enda bland hans efterföljande i högt
poetiskt viirde, ehuru han för en del bland dessa skördat mera
pris och beundran.
Äfven om ,,Elgskyttarne“ giiller redau i betydlig grad
detsamma, som här yrkats angående ,,Fänrik Ståls Sägner.11 Det
är tinska folket sjelf, som inspirerat dikten. Det har gifvit ej
blott ämnet deråt; också dess ande förninunes deri. Naturen,
som är en så stor makt i Runebergs åskådning och dikt,
framträder ej här sådan, han naturligtvis älskar den mest: ej i den
klarhet, hvari den strålade kring „Svanen“, som sjöng en
juniqväll: ej i det älskeliga behaget af midsommarqvällens dolce
far niente: ej i den elegiska tårbestänkta glansen af „den femte
Juli11, som begynner påminna derom, att naturen mognat redan
ifrån midsommarns blommiga löften. I „Elgskyttarne“ möter oss
naturen uti den kostym, som passar för det sällskap, dikten ställt
för våra blickar: hård och sträng för den veke, som ej vill
erkänna landsmannaskapet mer, när hennes humör stvfnat till trettio
graders köld och derutöfver; men vänlig mot hvar och en, hvilken
lärt sig att taga äfven denna yttring af ett kyligare lynne hos
henne kallt, såsom ett nödvändigt, ehuru öfvergående sätt att
vara. Och i vinterdrägt visar sig till det mesta äfven det folk,
denna allvarliga natur fostrat. När dess lif är som bäst, är det
möda och arbete. Men det bär sin lefnads börda ej såsom
aalerslafven sina kedjor, ej liksom den böjda, sorgligt grinande
karyatiden bjelken, som med henne står och faller. Det inger
respekt, detta folk, der det manligt sträfvar och stretar under
de förhållanden, som utgöra dess hvardagliga ställnings vilkor:
det inger vördnad, då man förnummit, hvilket sinneslugn det
räddat från spillrorna af det herrliga Kangas: det framkallar ett
varmt menskligt deltagande ännu då, när det i qvällens frid,
kastande ifrån sig dagens bekymmer och mödor, menskligt ädelt
åtnjuter nöjet att känna sig såsom menniska eller lyssnar till
erfarenhetens visa råd. Med eller utan afsigt att gifva relief åt
de inhemska gestalterna har skalden vid deras sida ställt den
varubeprisande Ontrus och hans följe. Och ehuru det ligger
någonting menskligt rörande äfven i dennes känslor vid minnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
