Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själs friskhet, som genomströmmar äfven Sägnerna, bär ett gladt
vittnesbörd om den okränkta borgfrid, kvaraf skaldens person
oafbrntet varit i åtnjutande. Älven genom välvilligt bägnande
af denna frid har finska folket ärofullt medverkat till
förträffligheten af Runebergs sånger. Att det derjemte hugnat honom
med ett synnerligt, privat nöje, kan betraktas såsom en ren
öfverloppsgerning. Det oantastade lugn, hvarunder han oafbrntet
känt sig kringång&d af rökverk, uppstigande från alla håll, bar
insöft skalden i den ljufva villan, att lian. frigjord från den
allmänna lag, hvilken ohjelpligen är satt öfver alla
koustnärs-lynnens irritabile c/enus, undantagsvis vore oåtkomlig för både
nålstiug, förgiftade ormbett oeh klubbans slag. Sällan har likväl
slutsatser blifvit dragna från premisser, som mindre motiverat dem.
Deraf att man icke mår så alldeles illa af Soreutos blomsterdoft,
följer alldeles icke, att man skall känna sig såsom en gnd i det
nära belägna Paestums förpestade luft och bland dess vidriga
hväsande ödlor.
Samma blida öde, som förskonat Runebergs humör från alla
hårdare pröfningar åt nyss utpekade håll, tyckes ändock vilja
leima det- tillfälle att genomgå ett litet eldprof i den mildaste
form. Det är i ett nytt rökelsefat, framburet på samma grund,
som alla de öfriga dylika: beundran för hans Sägner, det milda
profvet beredes. Förbiseende eller icke fattande meningen af
den bestämda protest, skalden inlagt, då han benämnt sin dikt:
cSägnerr’, har man funnit sig kallad att behandla densamma såsom
ett historiskt dokument, tjenligt till underlag för kritiska
anmärkningar, med hvilka estetiken har ingenting att skaffa och
för noter, som för musiken äro lika främmande. Medges måste,
att ett sådant slöseri med historisk lärdom på ett ställe, der
den för ingen del är på sin plats, besvarar Goethes bekanta fråga:
om poeten blott ä. till för att afskrifva livad historikern redan
förut sagt, h var till behöfs då hans poesi? på ett sätt, hvarom
ea menniska med någon gnista poesi i sin själ hittills ingen
aning haft. Sjelfva de Alexandrinska kommentatorerne, hvilka
ändock både i forskningslust och dess resultat, lärdom, åtminstone
kunnat mäta sig med de notskrifvare, med hvilka Runeberg hotas,
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
