Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
torde aldrig hafva missbrukat sin skarpsinnighet på bevisningen
deraf, att det alldeles icke gick till t. ex. i Polyfems grotta på
den fason, som Homerus diktat, eller på en polemik mot den roll,
skaldernes ättefader låter ttden gudomlige svinaherden" Eumaios
spela. Ehurn Alexandrinare, vore de ändock för mycket greker,
för att genom idkeliga kritiska fingervisningar vilja bortskrapa
all poetisk illusion, under det de framhöllo diktens konflikter
med det prosaiska förhållandet. Sjelfva den för poetiska
extravaganser ingalunda fallne Aristoteles uppställde för mer än
tvåtusen år sedan i sin poetik den skilnaden mellan historien och
poesin, att den förra visade tingen, sådana de verkligen skett,
den senare deremot, sådana de kunnat ske. Och man torde ej
alltför mycket misstaga sig, i fall man förmodar, att Runeberg
åsyftade att beteckna ungefär en dylik olikhet mellan sin dikt
och en historia öfver kriget 1808—9, då han gaf den namnet
Um£’ägneril. — Skulle Runeberg händelsevis misstycka, att några
bland hans beundrare tagit sig den prosaiska friheten att icke
fästa någon vigt vid denna väl befogade distinktion? Om så vore
fallet, då hafva hans landsmän detta skalde-missnöje på sitt
samvete. Hvarför hafva de icke uppfostrat honom till
undergif-venhet åtminstone för dylika små kritiska förtroligheter? Oss
andra, som blifvit härdade genom lmndradefaldt mera närgångna,
skulle de förekomma såsom uttryck af den utsöktaste belefvenhet.
— Betraktar man likväl saken från en annan sida än
undergif-venhetens för alla kritikens infall, kommer man till helt annat
resultat. Genom att upphöja „Sägnerna" till en historisk
auktoritet har man väsendtligen gjort intrång i skaldens eganderätt.
Valet af 1808—9 års hjelteminnen till ämne för poetisk
behandling var ej blott utomordentligt lockande, ntan erbjöd äfven
synnerligen stora fördelar. Men icke få betänkligheter måste
derjemte uppstå vid det valet. Ämnet kunde göra anspråk på
ett djupt gripande, af tiden snarare stegradt än förminskadt
intresse. Vi nu lefvande kunde ju anse oss så godt som samtida
med de besjungna tilldragelserna; ty få bland oss äro väl de,
som icke haft lyckan att personligen se och höra någon eller
flere af de män, hvilka mer eller mindre sjelfva bidragit att göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
