Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de saker, i livilka Sägnerna uppsökt sina motiver. Denna
materi ela närhet erbjöd Runeberg rika tillfällen att göra brnk af
den egenskapen, som framför allt annat höjt honom till stor skald:
»karpsyntheten af hans poetiska åskådning och uppfattning.
Samtidigas hogkomster, hvilka ännu icke behöft ersättas genom
traditioner, dem ingen förmådde kontrollera mer, egde ymnigt af
de färger, som erfordAdes för att gifva behörig kolorit åt ting
och gestalter. Den nilrvarande tidens sätt att uppfatta och se
sakerna var äniiu icke blifven så olikt den närmast föregåendes,
att ej derur vägledning kunde vinnas för bedömandet af de under
kriget handlandes och — lidandes sinnesstämning och karakter.
Alla dessa fördelar, härflytande från de passerade
händelsernas närhet, kommo skalden och historieskrifvaren lika väl till
pass. Men endast den senare skördade deraf oblandad vinning.
Poeten, hvars syfte omöjligen kunde vara att med ängslig trohet
afkopiera de verkliga förhållandena, måste känna sig generad,
när verkligheten trängde honom alltför nära på lifvet. Den
berättande poesin isynnerhet har behof af afstånd för att få plats
åt perspektiver; och redan afståndet i tid och rum bidrager
otroligt till att idealisera föremålen. Ju trognare skalden på sitt vis
lyckades framställa sina bilder, desto större måste frestelsen hos
åskådaren bli att noggrant granska dessas likhet med originalerna.
En afvikelse från denna formella likhet, som kunde vara den
högsta poetiska förtjenst, måste förekomma dem, hvilka sökte
blott en sådan likhet, såsom oförlåtlig missteckning eller
otillbörligt missbrak af den poetiska friheten. När sjelfva folken
taga i egna händer omformandet af sina hjelteminnen, då gå
dessa länge från man till man, från slägte till slägte: och hvar
och en sätter något till eller tager något bort från det gifna
ämnet utan att behöiva stå till svars för sina tillgörande inför
annan domstol än sin poetiska inspirations och sitt tyckes, tills
omsider en öfverlägsen ande gifver åt detta generationernas
gemensamma verk den slutform, hvilken, respekterad af kommande
åldrar, öfverlemnas allt vidare oantastad.
Men helt annat är förhållandet, då en enskild skald åtager
sig att ensam utföra detta hela generationers, hela folkslags ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
