Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid frossat af all denna verldens herrlighet och kräslighet, omsider
känner sig mäkta blaserad och mätt på hela ståten. Och den
moderna tiden är, åtminstone i poetiskt hänseende, en sådan af
öfverflödets besvärligheter förtröttad Lucullus. Det var icke
ensamt ledan vid do rådande sociala förhållandena, som dref
menskligheten att redan vid denna tids begynnelse i glänsande
salonger samla omkring sig de oöfverskådliga fårskockar, som
vallades af galanta herdar och herdinnor i Amadis-romanernas
ändlösa beteshagar. Och ännu lifligare behof kände man under
det allt mer förkonstlade adertonde århundradet att läska törsten
efter natur och enkelhet. Medan Rousseau*) och Voltaire från
de högsta spetsarne af Parnassen skenbart beherrskade den
poetiska verlden, smög man sig med omotståndig begärelse till
de idylliska källor, dem vår landsman Creutz i Norden med
oefterhärmlig naivetet afkopierade efter Arkadiens, så att de nästan
kunde tagas för genuint antika, och i Södern till Gessners, hvilken
likväl på långt när ej var en dylik Moses i framtrollandet af de
menlösa källsprången. Ehuru den arkadiska källan i Voss’
.(Luise71 var moderniserad till en präktigt doftande kaffepanna
och den arkadiska luften impregnerad med en grof dosis tobaksrök,
tröttnade likväl hans landsmän på länge ej att låta sig äfven
dessa enkla idylliska anrättningar väl smaka. Hvad Voss uti
sin u Luise7’ hade sökt på lärdomens omväg: natur och enkelhet,
det fann Götlie på den ginaste, i sitt eget väsende, då han diktade
sin herrliga ttHermann und Dorothea”, den enda moderna diktuing
i idyllisk syftning, som kan täfla med de finske skalderna Creutz"
och Runebergs sånger i samma tonart. Med „Fänrik Ståls Sägner^,
hvilka dock ingalunda kunna hänföras till denna, har den nämnda
dikten af Göthe likväl i ett annat hänseende en slående likhet.
Afven der liksom så ofta i Sägnerna röra sig enkla
mennisko-varelser, uppryckta från sin naturliga grund af tidens stormar;
och en blodröd fond kastar öfver dem alla detta fantastiska
*) Afven Rousseaus förnämsta tjusningskraft låg ändock i den
passion, hvarmed han ville återföra menskligheten till naturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
