Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som mer eller mindre förnimbar uppstiger ur djupet af såväl
Epistlarna som Sägnerna, Hr liksom den humoristiska i det
hela nära beslägtad i hvartdera fallet. — Men oaktadt alla dessa
beröringspunkter mellan de i poetiskt hänseende båda så utmärkta
diktsamlingarna, hvilken omätlig skilnad ändock dem emellan!
Också är det egentligen för att påpeka dessa olikheter,
författaren uppdragit parallelen.
Bland de termer, med hvilka den fraseologiska kritiken allra
ftrmast slår omkring sig, erbjuda fraserna: subjektivitet och
objektivitet styrkan af den högsta trumfen. Vanligen inbillar man sig
med det förra ordet, isynnerhet om det prydes af några epitheta
ornantia, hafva utsagt det värsta, man vet om en diktare och
hans verk. medan man å andra sidan genom att tillerkänna en.
dikt och dess upphofsman objektivitet menar sig hafva satt
kronan på hvardera. Det kan väl aldrig bestridas, att dessa
vetenskapliga termer beteckna högst väsendtliga skiljaktigheter i
tankens och fenomenernas hemisferer. Men då de i kritiska
experimenter så der abstrakt spärras från hvarandra, eller till och
med hetsas att uppsluka den ena den andra, är det åtminstone
ej sanningen och vetandet, som vinna på kuppen. Så högt som
någon har författaren erkänt och erkänner den stora förtjensten
af en konstnärs förmåga att objektivt, framställa sina idéer.
Men är han ej derjemte i besittning af motsvarande subjektiva
företräden, kan i ganska många fall den objektiva
öfverlägsenhe-ten utsättas för så stark afprutning, att verkets värde ej ens
stannar vid nollpunkten, utan nedflyttas till ett negativt. Det
snillelösa vattnet kan åberopas såsom frappant bevis derpå,
huru litet äfven en betydande kapacitet att objektivt bilda
bestämda figurer ändock i det hela allena förslår. Ingenting kan
i objektivt hänseende vara ostraffligare än dess kristaller: men
de äro likväl bara — is. Vattnet har i alla fall,; oaktadt sin
snillelöshet, den meriten att vara särdeles oskyldigt. Dess
kristaller kunna väl fara illa med vår hand och vår fot; men
vårt hjerta lemna de oantastadt. Och det är vida mer itn, som
får sägas till många andra objektiva framställningars beröm.
Lusten att drifva det karakteriska till ytterlighet föder af sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
