Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
karikaturen, som väl kan vara ett vidunder af qvickhet. men
såsom foster af hånet sällan eller aldrig gör h vark en den
formandes eller den betraktandes hjerta godt. På ädelheten och
högsintheten af konstnärens subjektivitet och mången gång äfven
på det objektiviserades innehåll beror ändock oändeligen vida
mer. än både de fullärde och balflärde vilja begripa.
Det var till detta resultat, författaren egentligen ville komma
med den nyss uppställda jemförelsen mellan »Fredmans Epistlar7’
och aFänrik Ståls Sägner”. Det medgafs, att korpral Mollberg
och hans kumpaner voro fullt lika åskådligt tecknade som någonsin
hvilken korpral som helst i de sistnämnda sångerna. Ulla
Winblad och Mutter på Tuppen kunna gerna erkännas i detta
hänseende till och med öfverträffa Torpflickan och bröderne
Ramsays moder. Men det vore en hädelse, for hvilken själ
och hjerta rysa tillbaka, att utsträcka jemförelsen längre. Man
kan finna Bellmans personlighet högst älskvärd och intagande
äfven i dennas stora svagheter; man kan beundra honom såsom
ett skaldesnille af det högsta och ovanligaste slag; man kan
trifvas ganska väl bland dessa genrebilder, dem han så
oöfver-träffligt tecknat och dem han med ett så godt menskligt leende
begabbar; men oaktadt allt detta, huru skulle det sinnet vara
beskaffadt, hvilket vågade påstå, att den lilla upp och ned vända
verld, hvari Bellman känner sig oslippligen fasttrollad, kan göra
anspråk på samma djupa intresse, som ingifves af de sferer, der
Sägnernas motiver blifvit uppsökta, så föga omfångsrika också
dessa må vara? På skaldens subjektivitet beror det naturligtvis,
om hans sång hellre väljer sin valplats vid Juutas än på v_Tre
liljor71, hellre vid Wirta bro än i Stockholms gränder. Och utan
att derför göra sig förtjent af beskyllning för pedanteri kan man
väl påstå, att subjektiviteten utöfvat ett ganska helsosamt
inflytande på konstverket, ifall den bestämt skalden att föredraga
de förstnämnda lokalerna framför de senare, så förträffligt bruk
ock en annan kunnat göra äfven af dem.
Men det är dock förnämligast subjektivitetens inblandning
uti poesin i form af reflexion, nutidens kritici sätta i litanian.
Do veta dock icke, hvad de säga. Det oändliga, som den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
