Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifver en karakter af ädel humanitet, himmelsvidt skild från de
moderna diktares uppfattning, hvilka anse sig kallade att i sina
produkter kasta godtyckligt om vigterna uti de vågskålar, i hvilka
menniskornas olika lotter uppvägas. I stället för att Döbeln
skulle bli neddragen, på det att „Fähund“ måtte kunna klifva
öfver den fallne till ernåendet af sitt borttappade menniskovärde,
växer bjelten öfver det vanliga menskliga måttet, medan han lutar
sig ned för att upplyfta en varelse nedtryckt djupt derunder.
Man kunde väl mot detta resonnemang, i afsigt att det
vederlägga, invända: medan ingen enda af de på lyckans lägsta
trappsteg liggande figurerna försonifigslöst lemnas i begabbelsens
våld uti sägnerna, tillhöra de obarmhertigast medfarna utan
undantag lyckans och samhällets enfunts gdtés. Så konungen,
fältmarskalken, prelaten. Lätt upptäckes likväl, att det ej är
en demokratisk skadefröjd, som föranledt skalden att med tyngden
af sitt hån nedtrycka dessa mer eller mindre högt uppsatta
personligheter. Det är deras egen verkliga eller — inbillade
eländighet, som i Sägnerna gjort dem till syndabockar. De nedsättas
icke för den samhällsställnings skull, de råka innehafva, utan
för det, att de synts skalden så ovärdiga att der stoltisera. Väl
är det obestridligt, att Döbeln ställes i herrligare dager genom
de skarpa skuggor, som förvrida hans kontrasts, prostens, bild.
Sammaledes är de Savolakska officerarnes lika suveräna förakt
för faran som för sin öfverbefälhafvare ingalunda egnad att
bereda sympatier åt lumpenheten af dennes feghet. Men äfven om
det kan tagas för afgjordt, att skalden ganska väl insett och
sannolikt också åsyftat den effekt, som kunde genom
sammanställandet af dessa motsatser åstadkommas, berättigar oss
ingenting till förutsättningen, att han medels ett gungningssystem
velat blott upplyfta den ena genom att trycka ned den andra.
Skaldens sätt att behandla den först nämnda personen i det
förhånade triumviratat, konungen, är bäst egnadt att öfver denna
fråga sprida ljus. Ehuru den åt persifflerandet af Gustaf Adolf
cgnade sägnen söker beröfva denne furste hvar tum ej endast af
förmåga att leda ett rikes öden, utan ock allt menniskoförnuft,
tillväxa likväl ej heller ens hans åhörare för gången, den gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
