Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den allra största delen af Sägnernas hjcltar och äfven hjeltinnan
Lotta Svärd varit ntsatt. Med iranska få undantag gäller ju om
hela sällskapet, hvad som specielt uttalas om den nämnda damen:
något tåla de skrattas åt. Och det vore väl en högst sällsam
ars amandi, som lärde, att man får begabba föremålen för sin
kärlek.
Det måste erkännas: dessa invändningar hafva icke så
obetydligt sken af sanning omkring sig i allmänhet; och hvad angår
sarkasmerna särskildt, äro de obestridliga. Det är klart, att
en skald ej byser synnerlig ömhet för personnager. dem han
handterar så, som fältmarskalken etc. blifvit behandlad. Men
satsen, att Runeberg med hela sin själ lefver i de ämnen, han
bearbetar, gäller till fullo äfven angående dessa skuggpartier. Deri
uppenbarar sig ett manligt glödande hat. hvilket användt på sitt
rätta ställe, kan vara lika mycket värdt, som den frommaste
kärlek. ^Bröderna71 och ett annat dermed nära sammanhängande
stycke kunde åberopas såsom ytterligare bevis derpå, ifall sådant
vore af nöden. Betraktar man saken något närmare, torde det
visa sig, att en ganska manlig kärlek ligger till grund för dessa
utbrott af hat. Men det vore omöjligt att grundligare missförstå
andan, som genomgår Sägnerna, än om man i den kärlek, som
uppbär de skildrade gestalterna, endast såge en aliatets broder7’.
Det må gerna medgifvas, att på denna jord någon enda gång
möta oss själar, så uppfyllda af englagodhet, att ett — jag säger
ej hånlöje — men till och med ett skämtande löje blott riktadt
emot en medmenniska vore för dem mera motbjudande än
offrandet af deras lif för dem, de älska. Jag är viss som 0111 min
tillvaro, att sådana själar finnas till. Men de tillhöra egentligen
icke jorden: de hafva ifått vilse dit från himlen, deras rätta hem.
För oss andra vanliga barn af vår tid kännes likväl skämtet, så
länge det är agladt och godt”, såsom en bland lifvets angenämaste
kryddor. Och mången bland oss har småningom blifvit en sådan
Mitridates i konsten att sluka gift, ätt ej ens den giftigaste
smä-delse, isynnerhet om den är någorlunda inlagd i qvickhet, kan
störa vår digestion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
