Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att de drag, af hvilka bilden är sammansatt, ingenstädes möta
oss i Homeri dikt på ett ställe koncentrerade till ett helt. De
måste tvärtom hopletas från många olika håll, dit de, såsom den
episka sångens natur det oeftergifligen kräfde, blifvit efterhand
kringströdda, allt som olika situationer föranledde hjelten att mot
dessa vända någon ny sida af sitt rika inre utåt. Sägnernas
bilder deremot möta oss helgjutna på en gång: och denna
fullfärdighet gifver dem ett dramatiskt lif och all erforderlig
åskådlighet för inbillningskraften, utan att denna behöfver kalla
eftertanken till hjelp, för att han måtte kunna plocka tillsammans
figurens membra disjecta, liksom Lämminkäinens moder det gör
med bitarne af sin styckade älskling. Närmare betraktade hafva
dock de homeridiska gestalterna fullfärdigheten mera gemensam
med Sägnerna, än man vid första påseendet föreställt sig. Ty
i hvartdera fallet upptagas de i dikten ungefär i sådant skick,
hvari skaldernas fantasi tyckt sig böra utbiAa dem.
Hufvud-skilnaden ligger blott deri, att Iliaden sparar på detaljerna af
den öfversigt, skaldens intuition beredt honom, och utger det
hela endast småningom, stycke för stycke; medan Sägnerna genast
låta hela verlden åskåda sina bilder, en efter annan, såsom de
sjelfva, en gång för alla, föreställt sig dem. Någon egentlig
utveckling af de föreställdes inre menniska, försiggående under de
åskådandes egna blickar, eger således ganska sällan och endast
undantagsvis rum såväl i Iliaden som i Sägnerna. — Denna
anmärkning saknar ej sin vigt; ty den innehåller i frö allt hvad,
som hufvudsakligen kan invändas mot författarens redan i början
af denna skrift uttalade åsigt, att i Sägnerna varseblifves en viss
lutning åt det dramatiska hållet. Men af detta medgifvande följer
alldeles icke ännu, att hvarken det episka eller lyriska elementet
i Sägnerna vore så öfvervägande, som man velat finna det.
Med epikens behof af utrymme, inom hvilket den vore i
tillfälle att låta hufvudströmmen af de berättade tilldragelserna
jemte dess talrika tillflöden breda sig åt alla kanter, förlikes
omöjligen den vanligtvis så ytterst knappt utmätta terräng, hvarpå
Sägnernas invånare ega att röra sig. Hvilket tempel som helst
kan hafva tillräckligt rum för ett dussin statyer, äfven om dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
