Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I många former trifs det sköna.
Mindre än någon annan med ^snille och smakr‘ begåfvad
literatör har Runeberg erkänt sanningen af denna lära: hvarken
i teori eller praxis var den honom i lag. Och ensidigheten i
hans poetiska uppfattning har utan tvifvel ganska betydligt
bidragit till att gifva originalitet åt hans poesi, liksom den skarpt
markerade ensidigheten hos större delen af de karakterer, lian
i Sägnerna framställt, på dem tryckt en prägel af egendomlighet,
som gör, att de så bestämdt skilja sig från alla bilder, hvilka i
hundratals andra dikter möta oss. Med all beundran för
Tegnérs praktfulla, af snille öfverflödande lyrik nödgas man väl
erkänna, att hans förmåga af karakterers framställning ej blott var
underlägsen Runebergs, utan äfven i allmänhet icke nådde
synnerligen högt. Man må fixera närmare sjelfva hufvudlijelten och
hjeltinnan i ttFrithiofs Saga71, och det torde ej blifva så lätt att
ens om dem göra sig en lika klar och säker föreställning som
om hvilken man behagar bland Sägnernas allra obetydligaste
personnager. Det kan ej nekas: detta var en brist, till och med
en stor brist, om man så vill, hos Tegnér, sedan han öfvergifvit
det fält, hvarpå ung Axel och hans ryska brud rörde sig,
visserligen nära nog såsom dimfigurer, men ändock belysta af den
store lyriske skaldens snille och värmda af hans hjertas
Rängif-naste kärlek. Då han föresatte sig att med modern, kristlig
konst mejsla om de otympliga, vid granitblocken ännu
fasthän-gande bilder, dem sägnerna om Frithiof hade i gråa hedna tider
huggit ut, skulle väl en större gestaltbildande kraft, än som fallit
på Tegnérs lott, varit af nöden. Och den, som visste med sig
sjelf, att han åt detta håll var mäktigare än Frithiofs skald,
hade möjligen rätt att med den ringa aktning, hvarom redan
tidigare i denna skrift varit fråga, se ned på dessa bilder,
saknande marmorns energiska konsistens. Men ej ens han hade bordt
för en brists skull, hvilken blott då, när lyrikern förirrat sig på
gebit, der han är en främling, kan anses såsom ett lyte, så totalt
underkänna värdet af ^Frithiofs Saga”, ehuru detta var af helt
annan art, än aFänrik Ståls Sägner” voro ämnade att en gång få. Ty
den slutsats, Tegnér sjelf drager ur sin nyss anförda tes, gäller,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
