Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,.Här jag lefvat nu med likars bistånd.
Som en rotlös gran mot andra fallen,
Tung för mig, en börda för min nästa11;
förflyttas man med ens dit ut bland allt det dystraste, som
någonsin fyllde vår själ med bäfvande aningar om död och
förgängelse, och vi befinna oss således på den lämpligaste lokal
för emottagandet af de sorgliga berättelser, som från skog och
härjade menniskoboningar tränga in i vårt hjertas innersta.
Ja väl, vi behöfva icke gå långt dem till mötes, för att de
skola hinna ej vårt öra blott, men hvarje sträng, som vibrerar
i vår själ. Om någonting är i denna dikt beundransvärdt
framför allt annat, så är det väl den plastiska åskådlighet, hvarmed
berättelsens enformighet brytes af genom lefvande varelser, hvilka
hvar och en på sin post framstå såsom vittnen, intygande livad
de sjelfva sett och lidit inom den krets, de bättre än någon
kunnat öfverskåda. Ingen berättelse, hvarken poetisk eller
prosaisk, skulle kunna stiga till oss med det lif, med detta uttryck
af sannfärdighet på sitt änne som dessa minnesvårdar, hvilkas
hjertan ännu häftigt klappa efter dödsfaran och ångesten, hvaraf
de endast ett ögonblick förut varit hemsökte. Men de hafva i
och för dikten ännu en annan, kanske än liögre betydelse. Vi
höra i dem dessa ryktets första ropande röster, hvilka ryktet
sjelft efterhand sammansmälter i sin basuii till detta, ett helt
folks röst förenande ljud, som sedermera af tusenfaldigt eko
åter sprides vidt öfver alla berg och dalar. Alla dessa spridda
röster stämma redan från första stunden deri öfverens, att de,
glömmande allt annat, lofsjunga honom, som väl ej kunnat rädda
allt, men åt alla de kämpande skänkt i stället för det
hjelp-lösa betrycket, hvarunder de hade legat neder, en lyftning, som
aktade lifvet ringa emot lyckan, äran att få utgifva det för
fosterjordens räddning. Jag har ej hjerta att beröfva
läsaren glädjen att i minnet återkalla de herrliga ord, som
mäktigast återgifva denna i folkets stämning framkallade höjning:
„Mellan fallna kämpar, vän och ovän,
Som en skugga öfver skördad åker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
