- Project Runeberg -  Samlade arbeten / 3. Literatur-historiska och blandade arbeten. Första bandet /
344

(1881-1892) Author: Fredrik Cygnæus With: Emil Nervander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tröstan, berättarne uttala derom, att segerhjelten öfverlefver
sjelf sin bragd. Äfven om detta skedde endast för att lugna,
hans ständigt tillväxande oro, spännes likväl vårt intresse sålunda
vida mer, än om vi hade för oss en färdig episk framställning,,
som tredje man hopfogat efter uppgifter, hvilka lemnats honom
hvarifrån som helst. Och vår öfverraskning, när vi plötsligt
ställas inför dramats lösning, blir desto större, ju mindre vi
dittills haft anledning att vänta oss denna sådan, den i
verkligheten är. Huru oändeligen mycket hafva vi ej hunnit genomgå,
allt sedan vi inbjödos lördagsqvällen att åse den menlösa idyll,,
hvars lokal var den fridfulla torpstugan ahögt i skogen!" Men
på den scen, som väntar oss, när vi hunnit till kyrkan, invid
hvilken striden stått, voro vi dock icke beredde. Och der har
det väl gått med oss alla, såsom det säges om hela den öfriga
skaran:

..Ingen fanns, som stod med tårlöst. öga".

Men vi hafva också alla fattat, att, om än skalden skattat
den räddning bringande segern högt, han likväl aktat den
själs-lyftning ännu högre, hvars vingar bära allt folk ofvan stoftet,
der dödens makt tlironar. Och derför instämma vi också alla i
de odödligt sköna ord, med hvilka den fallne hjeltens brud,
värdig honom, upprättar den sörjande skaran:

„Ej med klagan skall ditt minne firas.

Ej likt dens, som går och snart skall glömmas;

Så skall fosterlandet dig begråta.

Som en afton gråter dagg om sommarn,

Full af glädje, ljus och lugn och sånger,

Och med famnen sträckt mot morgonrodnan-*.

Jag har en gång förr uttalat dessa ord. Jag stod då
om-gifven af en ofantlig skara sörjande finska män och qvinnor.
Det var den störste hjelte i vetandets verld, fosterlandet egt
att förlora, vi begräto alla. Jag kände inga ord, som jag
tilltrodde högre kraft att lyfta upp vårt sjunkna mod än de nu
åter anförda. Jag finner dem ännu lika herrliga som i den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:51:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cygnarb/3/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free