Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nande, men ännu icke oroliga blickar den skara landtmän,
som afrån dagens mödor glad och trött” återvände till sina
hyddor:
rDe fyllt sitt värf, de gjort sin skörd, en dyrbar skörd
den gången”.
Men hennes lefnadslycka, hennes lefnadsmod, allt, som
gaf hennes dagar ett värde, hade blifvit bortmejadt den dagen.
Hon vet det ej ännu, hon hoppas ännu, ehuru hon är beredd
på det viirsta. Dock nej, hon är icke beredd derpå! Någonting
värre än det värsta, hon kunnat tänka-sig, har drabbat henne.
Hon hoppas ännu, att detta är omöjligt, äfven sedan hennes
moder trott sig trösta henne med det enda, som skulle
framkalla dottrens förtviflan. Djupt rörande är att skåda dennas
beteende emot en mor, som så litet förstått att fatta, huru
himmelsvidt olika de båda uppskattade menniskolifvets värden.
Ej en suck, ej en blick af förebråelse från dottrens sida riktas
mot den gamla qvinnan, som låter den unga ana det
förfarligaste, hvartill den senare är skulden.
„Flickan såg med biiiVan opp. ur sorgsna drömmar vaknad".
Ingenting vidare. Och ännu då, när hon trott sig hafva
vunnit full visshet om sin gränslösa olycka, vet hon ej säga
någonting annat åt upphofvet och förderfvarinnan af sitt lif ån dessa
djupt sorgliga ord:
,.Red mig en graf, o moder kär, min lefnadsdag är liden:
Den man, som fick mitt lijertas tro, har flytt med skam ur striden;
Har tänkt på mig. har tänkt på sig. har följt ert varningsord
Och svikit sina bröders hopp och sina fäders jord“.
Hon har rätt. Huru skulle hon väl kunna sätta tro till
trohetslöften, gifna henne sjelf, då deras gifvare så nesligt
brutit sin pligt mot folk och land? Och rått har hon kanske äfven
då, när hon suckar:
Nu vill jag icke dväljas mer på denna svekets ö:
Han fanns ej bland de döda der, och dertor vill jag dö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
