Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nehållet af sitt koger, lyfter Sägnernas humor den under hela
sitt lif förhånade och missförstådde kämpen till den ljusa höjd,
hvarpå han står i dödsminuten. Kanske hinner han ännu.
innan den är inne, förnimma Sandels ord, som gifva Sven Dufva
rikelig upprättelse för all begabbelse, han här i verlden lidit:
,,1’et kan man kalla en soldat, så skall en Finne slåss.
Fort, gossar, skynden till hans hjelp! Dun der har räddat oss!‘‘
Om huru många mästare i all klokskap har väl en Sandels
haft anledning att så säga?
På ett förundransvärdt sätt framlyser äfven i aSven Dufva7*
skaldens förmåga att fördjupa sig i de karakterer. han vill
framställa. Det ligger i Sven Dufvas natur och ställning uti lifvet,
att han måste vara ännu fåordigare än .sjelfva Hans Munter.
Författaren till denna skrift vågade en gång, vid den tiden då
han först gjorde diktens bekantskap, kalla Carl XH aen Sven
Dufva bland konungar”. Han inser ganska väl, att liknelsen
erbjuder många sidor öppna för anfall. Men bland de punkter,
som kunna åberopas till dess försvar, tinnes ingen så oåtkomlig
som likheten de jemförde emellan i afseende å hvarderas
ord-karghet. När man, såsom nog ofta äfven här i landet varit
fallet, tröttats af milslånga deklamationer, i hvilka en svensk
poet låter Carl XII gifva luft åt sin talträngdhet, lärer man sig
bättre uppskatta den fina takt, som ledt äfven i detta fall
Sägnernas skald. För öfrigt äro de i stycket talandes ord lika
mästerligt stälda som Sven Dufvas tystlåtenhet är betecknande
för hans lynne. Det är omöjligt att tänka sig Sandels talande
annorlunda, än han det gör vid slutet af stycket. Detsamma
gäller äfven om hans adjutants ord, dem han i flygande fart
och med synbar känsla af ögonblickets ofantliga vigt utkastar
till det lilla kommando, hvars dödsdom han afkunnar i och
genom de order, han åt det utdelar. Det flöt såsom en iskall
ström genom ens själ, då man hörde den utmärkte danske
histrionen Nielsen under häftigaste affekt uttala dessa adjutantens
ord. Man glömde då till och med att grubbla öfver dennes
besynnerliga påstående angående vådan, att en fiendtlig trupp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
