Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något ologiska uttryckssätt, hans, om jag så får säga,
spiralar-tade tankegång, livilken ej sällan finner anledning att åter
närma sig en punkt, den han redan tycktes hafva för alltid
öfvergifvit, taga, så förståndiga de än i grunden äro, då de
skola troget repi-oduceras, ej stort mindre talang i anspråk, än
som är liehöflig, ifall skalden vall följa den vansinniges
extra-vagerande resonemanger i spåren. Men ehuru författaren måste
beundra den natursanning, hvarmed Sägnernas skald afkopierat
ett halfkultiveradt sinnes sätt att tänka och uttrycka sig, vågar
han dock ej afgöra, huruvida icke naturtroheten i detta fall
blifvit drifven nästan för långt. Ett bland älsklingsuttrycken i
denna sång är t. ex. det, att Munter var: „som en slant till
krigsman slagen-4. Påtagligen är detta loford en oklar imitation
af det bekanta talesättet: „den, som är slagen till slant, kan
aldrig bli en riksdaler7’; och huru man än må förstå detsamma,
så ligger deri någonting förklenande, hvaraf Buss omöjligen kan
vilja göra en tillämpning på föremålet för sitt äreminne. Man
begriper väl lätt, att korpralens tankegång fått sin sneda
riktning i detta fall genom reflexionen deröfver, att:
„Liksom han, så bela raden
Af hans slägt gått fram i verlden,
Blödt och dött i lägsta graden41.
Men denna omständighet omtalas endast såsom ett faktum
och ingalunda till bevis derpå, att både Munters förfäder och
han sjelf varit så slagna till slantar, att de alls icke dugat till
— korpraler. Det är klart, att denna inadvertens tillkommit
med mogen beräkning och öfverläggning från skaldens sida; och
lika klart är det äfven, att, ifall Fänrik Stål i egen person haft
ordet, det ej skulle fallit sig så. Fråga är blott, huru långt
konst-poesin har rätt att låta en korpral Buss’ bristfälliga
bildning styra sin pegasus, utan äfventyr att fara på sned med hela
den skaldiska charen? Äfven flera andra uttryck än det redan
åberopade gifva anledning till framkastandet af en sådan fråga.
Författaren vill ingalunga tvista här om behörigheten af sådana
rim som: elden och ställd’en, eller: tick’en och pricken. Tvärtom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
