Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att den utgör liksom en förmedlande mellanlänk mellan alla
de olika elementer, som anträffas kringspridda på skilda håll i
Sägnerna. Också den omständigheten, att det ändock är
Fänriken, som ytterst håller i sin hånd berättelsens alla trådar,
tyckes tala till försvar för detta förfarande.
Redan det anförda torde hafva gifvit en vink om de, i
Sägnerna icke ofta förekommande svårigheter, skalden haft att
öfvervinna för att harmoniskt fördela och uppställa så många
med hvarandra om företrädet täflande beståndsdelar i sin dikt.
Också kan ^Fänrikens marknadsminne71 fullt mäta sig i afseende
å den konstnärliga kompositionen med de yppersta bland
Sägnernas sånger. Den öfverträffas härutinnan knappt af ttDöbeln
vid Juutas11; och äfven i allt öfrigt intager den ett i hög grad
utmärkt rum.
För hvar och en, som vill närmare studera den process,
medels hvilken ett till sin beskaffenhet egentligen episkt ämne i
Sägnerna tränges upp å ena sidan åt det lyriska och å den
andra åt det dramatiska hållet, erbjuder detta JVIinne11 tillfälle
till högst upplysande iakttagelser. Den hittills allmänt rådande
åsigten, att Sägnerna företrädesvis skola hvila på episk grund,
borde väl här om någonstädes finna stöd för en bevisning, som
oaktadt de tvärsäkra påståendena ännu tyvärr ej sett dagen.
Vore åsigtens riktighet obestridlig, så måste derjemte åtminstone
det medgifvas, att sedan Ariosto och Tasso nedskrefvo de mest
lyriska passagerna i sina epopéer, episka dikter af sådan art
som ^Fänrikens marknadsminne" knappt nog sett dagens ljus.
Och härvid måste ännu dessutom en ganska vigtig omständighet
tagas i betraktande. Rapsoden berättar ej om tilldragelser,
dem han hört berättas af andra, och till hvilka han i följd
deraf står i den lugne betraktarens främmande förhållande.
Hvad han besjunger, framträder ännu lefvande för hans själs
öga, liksom det en gång förr lefvat i verkligheten inför hans
lekamliga ögon. Han hänger fast dervid med alla sitt väsendes
djupaste strängar. Han känner sig såsom part i saken: dömer
och fördömer, upphöjer och förkrossar med en passion, öfver
hvilken åren och döden fått ingen makt, personer, hvilka ingri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>