Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pit i de händelsers gång, hvari äfven han känner sig hafva haft
del, om också blott såsom atomen har del i det hela. — Allt
det der röjer ganska ovanliga och besynnerliga symptomer af
det oumbärliga episka lugnet. Men, invänder man kanske:
ingen har ju bestridt, att Sägnerna innehålla utom de rent episka
partierna äfven lyriska; och hvad som i aFänrikens
marknadsminne1’ förekommer af den nu anförda sorten, hörer just till
de sistnämnda. Godt, derom må vi vara ense. Men hvar
skola vi då anträffa de der episka partierna, som, enligt
uppgift, gifva åt Sägnerna deras egentliga karakter, ifall vi ej ens
i ett stycke sådant som detta förmå upptäcka djupare spår
af dem?
Med hufvudmotivet för denna Sägen eger det egendomliga
förhållandet rum, att det tager sin utgångspunkt och finner sin
starkaste nerv i en händelse, som icke händt. För historien
pläga slika händelser hafva ett mycket underordnadt intresse,
och hon ger sig sällan tid att spekulera öfver dessas möjliga
följder, ifall de sjelfva först skulle förmått att bryta sig en väg
till verklighetens verld. Med den utelilifna händelsen, hvarom
här är fråga, förhåller det sig annorlunda. Vår historia kan
svårligen underlåta att dervid fästa sig. Få verkligen timade
tilldragelser under kriget kunna göra anspråk på ett lifligare
deltagande från hennes sida än situationen i Tavastehus vid
dettas början. Ej under då, att dikten, särdeles den lyriska,
hvilken kan vara lika hemmastadd inom möjlighetens gränslösa
rymder, som historien bör vara det inom verklighetens, sjunger
i varma toner ut de sensationer, dem hågkomsten af besagda
situation väcker hos oss alla, ehuru historien måste lägga band
på den känsla, sången låter svalla öfver i ohejdad frihet. I
de lyriska utgjutelser, i hvilka invaliden låter dessa sina minnen
strömma fram, omvexlar entusiasmens glöd på ett sällsamt sätt
med den yttersta förbittring. Men i hvartdera fallet framklinga
tonerna i praktfull skönhet, som ej tillåter sin harmoni att
ryckas bort af den brusande strömmens hvirflar. Äfven dessa
toner höra till de utmärktaste, af hvilka Sägnerna någonstädes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
