Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trälaktigt afkopiera från historien den helgjutne Duncker, som
redan möter oss färdig, återstod för honom knappt någon annan
utväg än den, han begagnat.
Jag lägger här med afsigt tonvigten på honom. För de
flesta andra poeter skulle visserligen fullfärdigheten af den
his-toriske Duncker föga varit till hinders, 0111 det fallit dem in att
göra honom färdig äfven på deras vis. Tvärtom skulle det
förekommit dem desto beqvämare att pryda det redan arrangerade
historiska substratet med för tillfället mer eller mindre passande
sirater och blomsterkransar, framför allt förfärdigade af en större
mängd eterneller. Men sådant är ej Sägnernas manér; och
derför .måste de med eller utan klart medvetande denna gång gifva
vika för historiens förmonsrätt.
Efter den här uttalade åsigten kan jag således knappt
betrakta aDen Femte Juli” annorlunda än såsom ett reservstycke,
hvilket fått träda i den ordinarie sägnens ställe, då denna haft
laga förhinder att intaga sin behöriga plats. Också tycker man
sig varsebli en hos Runeberg alldeles ovanlig ansträngning att
göra sitt bästa, hvilket antyder, att den uppgift, han med glädje
åtagit sig, ändå något generat honom. Han uppkallar ej blott
hela den ftnska naturen, från de Lappska fjällen nästan ända
ned till Hangöudd, och från Imatra till Bottenviken, till sin
bjelp. Icke få reminiscenser från ..Värt land“ få dessutom lof
att släppa till det bästa, de hafva att komma med. Uttryck,
sådana som: „det är att dö och dock ej dö“ framstå icke utan
anspråk; men betydelsen svarar ej fullt mot anspråket. Hur
annorlunda låta ej Björneborgarenes sköna ord:
„Dö ior vårt land
Är lefva för vår ära!“
«
Dessa anmärkningar, framkallade af opartiskheten, åsyfta
likväl ingalunda att förringa detta, i rent lyrisk tonart hållna
styckes obestridliga förtjenster. Den värma, som i hvart
andetag förnimmes derur; den kärlek för det besjungna föremålet,
som pulserar i de lika vackert som innerligt uttalade känslorna,
måste anslå hvarje för poesins makt icke helt och hållet till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
