Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
böra öfverträffa simpla generaler åtminstone i denna dygd. Han
bjöd derför till att hålla sig utom skotthåll för hvarje anfall, det ,
må då hafva kommit hvarifrån som helst. Så är förhållandet
äfven i denna dikt. Såsom löjtnant Reiher ganska upplysande
anmärker: var Fältmarskalken, som vanligt, uren för fan i våld
på resa“. Men icke blott i följd af denna vana att göra kriget
så beqvämt som möjligt i egenskap af turist, var han betydligt
aflägsnad ifrån de, qvickheter sprakande korseldar, de tappre
männerne i Frantzila afbrände till hans ära så enhälligt. Genom
sin rang i staten stod han lika långt skild från dem alla, som
äfven den obetydligaste bland alla dessa herrar stod öfver honom
i annat hänseende. Afståndet dem emellan var således icke så
litet. För det höga måls skull, mot hvilket styckets alla
raketer äro riktade, har författaren likväl tillåtit sig hänföra sången
till dem, som behandla: ^de större”. Äfven misshandlingen är
ju ändå ett slags behandling.
Om jag ännu, efter allt hvad i det föregående redan finnes
om denna sägen ordadt, omnämner stycket äfven specielt, är det
endast för att påpeka den styrka i konsten att med några få
drag individualisera olika karakterer, som ännu mäktigare än
någonstädes för öfrigt här gör sig gällande. Hvar och en af
dessa spefåglar, så ense de än äro alla om hufvudsaken,
sjunger likväl efter sin näbb. Kanske har skalden ej alltid
uppfattat de olika individernas lynne fullkomligt historiskt troget.
Men sin uppfattning deraf har han likväl så åskådligt’ställt för
vår fantasis blick, att ingen kan misstaga sig om deras
skaplynne. För att nämare förklara min mening, må ett par små
anmärkningar här få sin plats. Jag vågar ej afgöia, huruvida
det är fullt öfverensstämmande med major Furumarks synnerligen
lojala tänkesätt, att skalden låter just honom yrka: adet är
kungen, som har felat”. Alldeles osannolikt är det ändock icke,
att en man med aristokratiska tendenser och minnen af de
partiåsigter, som kostade Gustaf III lifvet, kunnat så utlåta sig.
Men hvad som förekommer mig mera oväntadt, är det, att Ladau
besvarar Furumarks förmenanden med följande replik:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
