Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt bröst, iu att betrifla, att desse bjeltemodige skrifställare
talade just så liiir:
Tigerstedt, dea finske gossen.
Han som Afiechts öde hade,
Het tillhopa sina tänder
Ocb bröt ut i harm och sade:
,,Det är sant, han är en främling.
Har ej växt i våra dalar,
Han lörstår ej våra seder.
Ej det språk, vår tunga talar:
Men vårt land. det har han skådat,
Han har sett dess skär och öar.
Sett, som vi, från våra höjder
Dessa tusen, tusen sjöar.
Utan Gud och utan hjerta
Måste dock don menska vara,
Som ej tjusas in i döden
Af att detta land försvara’1.
Respekt, mina damer och herrar, för en feunoman af det
slaget, ifall J förtjenen att kalla detta land vårt.
Hemskare än irrsken, tumlande öfver de sankaste marker, äro
i allmänhet dessa lustigheter, som ställa i sin rätta dager
Fältmarskalkens sorgliga bild. Styckets i hög grad
anmärkningsvärda slut visar oss, att äfven den välvilligaste stämning måste
komma på skam, om den gör ett försök att taga parti af ,,en
sådan11. Xär måttet af Klingspors nesa rågades derigenom, att
sjelfve Christjemin med en medlidsam ton yttrade sig om „vår
arme marskalk*’, tyckte den godmodige öfverstelöjtnant Lode,
att det ändå gick nästan för långt och beslöt att taga sin Matts
ur den öfverdådiga skolan. Pro abitu begynte han likväl gifva
vederbörande en skrupens, hvari han uttalar sitt missnöje
deröfver, att: ,,Klingspor lår man höra klandras, hvar man helst
må råka samman.11 Men bans eget försvarstal tar den ledsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
