- Project Runeberg -  Samlade arbeten / 3. Literatur-historiska och blandade arbeten. Första bandet /
382

(1881-1892) Author: Fredrik Cygnæus With: Emil Nervander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som krigaren, hvars namu clen bär. Också torde förhållandet i
det närmaste vara sådant. Det är en djerf och storartad
konception, som fostrat denne Sandels, hvilken, ehuru han i olika
momenter vänder emot oss skilda sidor, liksom ett anlete,
skå-dadt än i profil, än en /ace, likväl eller just derför gifver oss
den helgjutna bilden af en komplett karakter. Den
lefnads-lustige bonvivanten är ej en annan menniska än krigaren, som utan
att förändra en min uppställer sitt lif såsom en skottatia för
tusen mot detsamma riktade fiendtliga gevär. De höra
tillsamman. såsom dag och natt tillhopa utgöra ett dygn. Det
gapskratt, hvari han omsider brast ut, sedan hans unge hetiefrade
adjutant täckts undervisa honom derom, att han vore sin härs
fegaste man, talar lika mycket för hans hjeltemod som hans
beteende på den främsta redutten. Att vara och uttrycka sig
såsom gentleman är så införlifvadt med Sandels natur, att han ej
ens, då lians vredes mod är frammanadt genom den hutlösaste
förolämpning, kan hänföras till brutal ordvändning emot den
förolämpande. Mästerligt är detta antydt uti hans replik på
adjutantens, i alla fall ur ädla motiver framrusande
oförskämdhet: tthur var det, herre, är Sandels feg? Säger man så? åh
hut-’’! Det är, såsom hvar man inser, ej emot den unge
offiee-rens person, utan mot det impersonala on dit, den cliikanösa
interjektionen riktas. Ehurfi anmärkningsvärd, är likväl denna
finess af skalden jämförelsevis blott en småsak. Ty äfven det
stora i diktens planläggning livilar ytterst på alldeles samma
grund som Sandels’ grannlagenhet att icke mot sin adjutant
direkte slunga ett ärekränkande ord.

Jag skulle förunderligen misstaga mig, ifall denna grund
ej får sökas i den beryktade differensen mellan våra klockors
och de ryskas gång. Det påstods väl en gång, att skalden, då
han ställde till kalaset i Pardala, ej hade dermed någon annan
afsigt än att gifva ett passande uttryck åt den „rådvillhet”,
som skall hafva beherrskat Sandels’ själ före de högsta
stunderna i hans lif: striden vid Wirtas vatten. Tills jag blir fullt
öfvertvgad om motsatsen, tager jag mig friheten anse detta
påstående förtjent af en plats vid sidan af det absurdaste, „Afton-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:51:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cygnarb/3/0406.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free